GriGri ~

Sitter här på jobbet och har placerat mig i ett rum, alldeles för mig själv. Jag orkar inte med en massa kollegor idag som pratar så jäkla högt att man bara vill slita av dom lurarna och skrika åt dom att sänka sin jäkla volym på stämbanden. Själv pratar jag gärna inte så högt, bara lagom för kunderna att höra. Det är mer behagligt så.

Man har jobbat nu ett tag. Ja, ett tag och tag, lite över en månad för att vara exakt. Och känslan av det hela? Hmmm... jo, det är väl bara att inse och erkänna: Jag är inte den människan som kan sitta på ett sånt här jobb.... i längden. Jag behöver definitivt mer utmaning i mitt jobb, för det är sant att säga: -Jag blir fan uttråkad. Det här jobbet är okey, men inte mer än så. Det tråkiga är just att jag inte får någon direkt kundkontakt, mer än i 10-20 sek i snabbaste fallena. Det är trist. Det tråkiga är också när det känns som att det bara är samma sak hela tiden. Taxi, pizzeria, restaurang!

Näe, planer finns det i mitt liv, det är bara det att just nu måste detta existera, för planerna är inte möjliga att förverkliga just nu. Inte pga mig, utan pga andra omständigheter. Men jag kan ju säga som så att jag längtar efter att det ska hända. Häruppe är det okej, men det är lite jobbigt att pendla så långt och det lär ju inte bli lättare i vinter. Det som håller humöret uppe är att jag bor på ett bra ställe, har ett jobb och djuren har det bra. Vi längtar efter kallare väder så vi kan börja träna ordentligt.

Något annat jag saknar häruppe är kompisar. Jag låter väl patetisk, men jag tycker faktiskt om att umgås med vänner. Sen är det väl så att det blir lite ensamt häruppe, då jag inte har några jag umgås med. Det är bara jag och djuren. Mitt sociala liv, ja, det får jag ha på jobbet. Så det som gäller tills planerna ändras är: Jag och Djuren!