Besvikelsens dag på Apoteket

Åh, jag blir så himla besviken. Så länge jag kan minnas har jag använt det. Det var min syster som började och när jag väl blivit introducerad var jag fast. Sen jag var tonåring har jag haft samma cerat för läpparna; NUEVA!

Köps på Apoteket och kommer i en vit/grå förpackning som alla år sett precis likadan ut. Samma text. Själva 'handtaget' är räfflat och riktigt trevligt att 'leka med' när man sitter å pillar med förpackningen. Nuevat är alltid i fickan, alltid på nattduksbordet, vid datorn, i köket, på vardagsrumsbordet - ja, överallt. Det är inte bara ett Nueva åt gången, utan 4-5 stycken iaf. Lätta att hitta, för man vet vad man ska titta efter.

Idag var jag på Apoteket. Jag köpte Mucoangin för jag har ont i halsen. Jag har upptäckt Mucoangin och de funkar verkligen bra. Då skulle jag passa på att köpa Nueva också. De brukar ligga vid kassan. Jag tittade i de 4-5 olika behållarna de har med olika cerat i och jag kunde baske mig inte hitta dom. VA FASIKENS! Jag blev riktigt rädd att de skulle ha slutat tillverka dom nu, eller att apoteket slutat köpa in dom. Ibland är det så, speciellt med godis som kommer 'in limited addition'. Man upptäcker nåt man gillar skarpt, sen kommer det aldrig mer(speciellt om det inte gav den responsen de trodde) eller väldigt sällan.

Och nu kunde jag inte hitta mitt Nueva!!!

Jag tittade en gång till för att vara på den säkra sidan. Då hittade jag dom.

I helt fel förpackning. Och HELT FEL FÄRGER! 

Jag blev verkligen jättebesviken och lite ledsen nästan. Jag har hela mitt liv varit med Nueva, och den har följt mig i fickor, väskor och jackor och den har alltid sett bra ut. Nu har den bantat och blivit lite längre och har inte något räfflat 'handtag' längre. Den är inte längre grå och vit, nu har den istället Finlands färger, BLÅ och vit.

Jag känner mig lurad och vill INTE ha den nya förpackningen. Jag vill ha den gamla som följt mig hela livet. Visst kan det vara snyggt med makeover, men varför ändra ett koncept som funkat så bra i så många år. Hade jag inte älskat innehållet hade jag ratat Nueva från och med nu. Men för mig är det insidan som är vacker, inte utsidan.

image1

Seg i kolan?

Näe, men seg i halsen. Är det min tur att bli sjuk nu?
Jag vaknade till flera gånger i morse med en sån där molande känsla i halsen. Igår när jag aktiverade djuren var jag ute, jag hade dock en halsduk på mig, men visst drog det lite grann på halsen, när jag tänker efter. I det andra huset har jag kvar några Mucoangin. De är verkligen superbra, så det blir att hämta några snart. Jag har bara surfat runt lite sen 8-snåret, kvar i sängen än, men på väg upp för att mata djuren. Idag kommer DHL med mat till djuren. Och jag ska måla väggarna i vardagsrummet en gång till. Och jag ska aktivera djuren. Samt att jag ska söka jobb. Hur fan ska jag hinna med allt? Det går ju inte... jag får dela upp det...Och det enda som kan vänta till i morgon är jobbsökandet, för djuren måste aktiveras om vi ska tävla sen. Bara jag inte blir sjuk, för nu är det verkligen inte läge för det. Håll tummarna!

Det funkade inte

Det är bara att inse:

Jag har ingen karaktär

Svältens dag

Det är segt i skallen. Det är segt i underarmarna. Det är segt i benen. Och ögona. Det är fanimej segt överallt i min kropp just nu.

Idag bantar jag! Idag lever jag på Roiibos-te. Jag har inte ätit någon frukost. Och ska inte äta någon lunch. För idag bantar jag. Och ändå känns magen alldeles svullen och ballonglik. Blöh! IDAG BANTAR JAG!  I morgon är det alla ♥ dag och meningen är att jag ska vara snygg i mina undisar. Där är förklaringen.

(under)bara GOdis

Idag kommer mina undisar :-) Med postgubben. Wihooo! ÄH! Vad fan talar jag om det för er egentligen för? Ni är väl inte intresserade av min jävla undisar. Så skit samma!

Jag kan lika gärna tala om att jag är omöjlig och har ätit över en halv tårta från tors-söndag och igår mådde jag kack för det och gav mig ut på kvällen för att stava mig igenom 2,5km spåret. Det gick med rasande fart och helt otroligt nog hängde katten på. Jag sa till henne att jag inte tänkte vänta på henne, men gjorde det iaf såklart. Vid bron vi skulle korsa, på bortåtvägen och hemvägen. Jag stannade och väntade in henne och bar henne över båda gånger. Mörkret började komma och skulle jag stå och vänta på henne att ta sig över bron skulle det hinna lägga sig över skogen innan vi var hemma. Så det gick fortare med varianten lyftakattenöverbron. TJO vad det gick undan och det kändes lite bättre när jag kommit hem.

Min sambo var på väg hem efter att ha haft en träningshelg på skidor, någonstans i dalarna, och han ville såklart ha en kladdkaka. Det var första gången jag gjorde en kladdkaka utan att smaka på den. Jag var inte ens sugen!!! Oj, tänker ni nu... det är nåt fel på henne!!! Yep. Det måste det vara, för den dagen jag inte vill ha kaka är skriven i himlen nu, och det är nog rekord. Blääää. Jag känner mig för tjockis om magen, för det är där allt lägger sig. Så fr om idag ska jag göra ett riktigt försök till att inte äta så mycket godis och kakor och onyttigt. Men lägg märke till att jag sa inte så mycket . Jag ska inte sluta, för det är lönlöst. Bara skära ner lite på det. Jag är sockerberoende nämligen. Och jag måste göra något åt det, för jag mår inte bra av det. Kladdkakan blev bara en halv sats då det inte fanns tillräckligt med strösocker för en hel. Han fick äta upp hela själv :-) Behövde han nog efter att ha åkt 10mil på skidor i helgen. Han ramlade 5ggr sa han. Det gick rysligt fort i nedförsbackarna.

Godis.
Jag har faktiskt lust att köpa så mycket godis, en hel ICA-kasse. Och så skulle jag vara tvungen att sitta ner och bara trycka i mig godis, ända tills jag spydde. Jag funderar faktiskt på om inte det skulle funka och bota lite av min lust till att äta choklad och godis. Vad tror ni?






urKaburKa

Fy farao vad trött jag är! Jag är så trött så mina ögon är tvingade att hållas uppe med järnvilja. Jag är så trött att om jag var en unge på julaftonsmorgonen skulle jag inte ens orka kolla min strumpa efter lekasaker. Bleeee.... Jag vill bara fortsätta sova. Veckan som varit har tagit kål på mig  känns det som. Stavgångspowerwalk varvat med aktivering av djuren på ett sätt jag vanligtvis inte aktiverar dom på. Ja, ni som vet vad jag gör, ni vet ju skillnaden. Min kropp är inte med mig för fem öre och jag skulle bara vilja ligga i sängen hela dagen och titta på filmer. Men det går ju inte, då blir det inget gjort. Idag ska även datorn flytta in från huset bredvid. På laptopen finns inget word-program och det betyder att det är svårt att söka jobb. Jag vill inte vara i huset bredvid heller för det är kallt och mörkt där. Med små fönster måste lyset vara på hela tiden och man känner sig rätt så instängd därinne. Iallafall när man gjort som jag och bott där ett tag. Så när det väl kommer större fönster in där kommer det att bli jättebra.

I mörkret finns älgar och grå dvärgar

Efter att suttit inne hela dagen med en jäkla värk i skallen kände min kropp sig rastlös och jag bestämde mig för att ta en runda med stavarna trots min värk i kroppen sen gårdagens aktivitet med djuren och måleriet i vardagsrummet. 2,5km är väl lagom tänkte jag. I skogen, i mörket bland älgar och hiskeliga vidunder som närsomhelst kunnat attackera mig och min lilla lampa på skallen. I mörkret kan inte musik få finnas i öronen, då hör man inte pustande och frustande storodjur, som är redo att ramma ner en, närhelst det behagar. När väl kroppen kommit igång och mina armar vant sig vid stakandet som hjälper till att föra mig framåt vek benen av naturligt från 2,5 kilometaren och tog av på 5km spåret istället. "Uuuut i skogen ska vi gå... la la la!" Kämpa på. Svettig och dan tog jag mig runt och skrämde nästan livet ur mig själv vid tillfällen då jag inbillade mig rävar och vargar i varenda mörk liten vrå. Pannlampan stannade envist på stigen. Det man inte ser är man inte rädd för. På välkända stigar hörde jag det braka i skogen. "Kom inte hit, din stora älg, för jag har vapen, och drämmer lätt till dig på snoken med staven." Väl hemma och stolt över mig själv, tog jag mig en välförtjänt dusch. Och svettigare än jag var idag... ja, det har jag inte varit på länge :-)


en vän jag inte vill ha

Varför bloggar jag inte? Ja, det ska jag tala om för er. Här är svaret: JAG MÅR BRA

Det gör det väl helt okej att inte blogga?



Jag har knappt återhämtat mig från onsdagens besök. Jag brukar vara rätt trevlig med folk, jag försöker oftast iallafall, om det nu inte är så att jag faktiskt av någon anledning avskyr personen i fråga. Då har jag rätt svårt att få trevliga ord ur min mun, men vem har inte det? Nåja, nu fick jag besök av halvdöd-uggle-tjejen. Jag såg inte fram emot att hon skulle komma då jag kände att jag egentligen hade annat att göra. Men hon har varit så jäkla PÅ att jag till slut gav upp och tänkte: Det är väl lika bra att hon får komma då  slutar hon tjata. Mycket riktigt kom hon, på INTE utsatt tid som hon sa, utan mkt senare. Så när hon väl kom stod jag och målade i vardagsrummet och det var tvunget att göras, så jag målade klart även när hon anlänt. Bla, bla, bla blaaaaa... kom från hennes mun och jag kände mig måttligt intresserad. Men det gjorde jag redan på telefonen, så jag förstår egentligen inte varför jag helt enkelt inte sa till henne att jag inte var intresserad av att bli hennes nya kompis? Jo, jag vet varför... jag är för snäll.

Under tiden jag målade frågade hon om jag ville höra ett sverige-norge skämt som hennes syster hade mailat till henne. Jahaja... kommunikationen kom väldigt naturligt.....

Vi kommunicerade inte så mycket då hon verkar ha svårt för att göra pauser i sitt prat. Hon lämnar knappa mellanrum i sina meningar så  man skall kunna svara något tillbaka. Bara den början gjorde mig anti mot halvdöd-uggle-tjejen. Det var hela hennes attityd jag nog hade svårt för. Hennes gå-påiga sätt och 'ingen-pardon-mot-öron-som-inte-vill-höra' stilen. Hon går på stenhårt och jag vet inte riktigt om det är sättet att skaffa sig nya vänner på. Jag tror inte hon förstår själv hur hon gör sig inför nya människor.

Efter att jag målat klart ville hon se på djuren så vi gick ut. Där böjde hon sig otäckt för småttingarna som skällde ut henne ordentligt och ville inte gå i närheten av henne. Hon gav inget starkt intryck i närheten av djuren och jag var inte imponerad. Tafatt kallar jag henne. Jag brukar låta djuren hjälpa mig att avgöra om människor är goda och får de en utskällning ligger man verkligen inte bra till i mina ögon. Nåja, efter att vi varit ute gick vi in och jag tänkte bara byta om för att ge mig ut på en promenad, men hon... HON klär av sig och spatserar in i huset med kommentaren: Men oj, skulle du ut igen eller? Med förklaring om att jag skulle aktivera djuren sa jag att vi kunde väl ta en snabb kopp kaffe. Jaha... det drack hon ju inte heller så det blev te. Och för hennes del TRE sockerbitar i också, med förklaringen att hon gillar sötsaker. Och det syntes på henne också! Hon var rund och trind. Såg inte ut som att hon hade motion på schemat må-bra i sin kalender.


Ibland är jag väl elak. Jag har såna sidor också! Men det är väl så. Jag kände inte att hon platsade på min lista 'mina-bästa-kompisar' och min favorithobby är INTE att fiska. Jag ÄR kräsen vad gäller nya vänner och jag föredrar verkligen att ha vänner som jag kan skratta med... och åt :-)  Hon var inte en sån. Jag skrattade INGEN gång åt henne skämt. Näe, nästa gång hon börjar skrik-smsa till mig och sen ringa, så får jag nog säga sanningen. Att jag inte kände att det klickade mellan oss och att vi  inte kan vara vänner.



Jag drar upp rullgardinen!

Dags att gå upp! GÅ UPP, säger jag! UUUUUPPP!!!!

*skrattar gott*

Jag har iaf vaknat och varit vaken sen kvart över åtta, men ska jag vara ärlig gottar jag mig forfarande i sängen och surfar på laptopen. Jag drar upp rullgardinen för att få in lite mer ljus. Det kyler på mina bara axlar som inte är under täcket. Gäspar stort och önskar någon kunde serverat mig frukost på sängen. Men inte....

Gäspar igen och inser att jag är trög idag. Ska få besök vid tolvtiden och känner inte alls för att vara trevlig mot nån jag inte känner. Men jag får göra mitt bästa. Det värsta är att hon är sååå gåpåig, mer än någon annan jag träffat vad jag vet. Jag har bara pratat med den här människan i telefon nån gång och träffat henne IRL en gång. Hon lämnade en halvdöd uggla till mig som hon hittat på vägen när hon var på väg hem från jobbet. Och efter det har hon sms:at och tyckt vi skulle fika ihop. Nu har jag gett upp och gett efter.

En vanlig fredag kväll

Det är jag och katten, och datorn och teven. Det gör inget. Vi är själva, som så många gånger förr. Filmen jag kollar på är Anger Management och scenen är när Adam Sandler träffar den där tjejen på baren som Nicholson drar med honom till. Dom är ju bara för roliga. Jag älskar när tjejen skriker att hon är en 'porker' och trycker i sig nån smarrig chokladgrej. Yummi!

Annars händer inte mycket här. Idag kom han hem och stack iväg efter fem minuter. Iväg på after work och sen på bio med sin syster. Men han gick inte utan att ha gett mig en puss! :-) Jag är glad, jag är fylld med ro.

Jag måste se till att få min bil lagad. Så jag kan åka någonstans. Nu har jag suttit här på samma ställe, ja, jag kommer inte ens ihåg hur länge. Det skulle vara roligt att kunna åka iväg till nån kompis och hälsa på, bara komma härifrån lite. Varje dag sedan i tisdags har jag iallafall gått mina promenader med katten. Stavgång är verkligen roligt, det är min grej lite tror jag. Det går lättare att gå och det går fort att gå. Så fort ibland att katten inte hänger med. Men jag brukar stanna till och vänta in henne, jag vill inte att hon ska gå vilse. Om jag går ifrån henne kanske hon går ut på vägen av misstag och det vill jag inte. Jag har för många otäcka minnen av min förra katt som blev påkörd. Tack och lov har den här missen inte engagerat sig i vägen, utan håller sig därifrån.

Chipsig fetknopp

*blöh* Jag har precis tryckt i mig sista halvan av Pringlesburken. Nu är chipsen slut. Jag var hungrig och lagade ingen mat. Det värsta är att jag kan gå och laga mat nu och trycka i mig, fast jag redan är mätt, av alla chips. Ibland tror jag nog att jag skulle ha besök av hon SkipperSkippers, hon som har den svenska versionen av Du är vad du äter. Inte för att jag är fet, utan för att jag alls inte äter rätt mat. Jag och en kompis pratade om det där idag. Om att äta. Hon och jag gör likadant. Hon äter när hon känner sig lite nere, det gör jag med. Men jag äter även när jag inte har nåt att göra, när jag har tråkigt alltså. Då går jag och tittar i kylen och hittar på nåt att äta. Ibland när jag bara är sugen, ja, då bakar jag mig en kladdkaka eller negerbollar, eller vad som... bar det är chokladaktigt. HJÄLP! Jag skulle verkligen behöva hjälp med min karaktär vad gäller mat. *blöh* Jag är omöjlig.


Tips, någon? Hur ska min karaktär stärkas till att stå emot?




RSS 2.0