Hustitt - igen

Jahaja.... så var annonsen ute i tidningarna och folket har ringt! :-)
Hela tre stycken faktiskt. En frågade fastän huset låg 5mil från stan, vilket jag ju inte önskat mig. Jag avböjde snällt med bestämt. Och sen ett annat som var på samma ställe nästan som ett jag tittat på innan, det där duschen låg i graven under huset... Hua...!
Näe, det här huset var likadant i, att man skulle gå UT för att komma till duschen som låg i källaren. -Nä nä nä... aldrig i livet, så jag tackade för mig. Men FÖRST av alla ringde det en man...och detta huset ska jag kika på i helgen. I morgon ringer jag nog för mer information om huset, jag är såååå nyfiken...

kramis

Snart lill-lördag

Farao!! Var tar tiden vägen? Var tar jag vägen?

I morgon dag kommer min annons med i tidningen, med bild och allt.  Bostad sökes :)
Hoppas på napp. I morrn är det onsdag och vi ska vara halva dagen ute... härligt. Det blir skönt med lite avbrott från att bara plugga in en massa i huvet, hur man söker företag och folk. Nog för att det är kul det med, men jag brukar tycka att lära sig... Ja, det gör man sen när det är 'på riktigt'. Ni fattar kanske vad jag menar?

Är så trött idag att jag redan krupit upp på sängen med en kopp te. Tänkte jag ska sova tidigt. Kanske håller jag på att bli sjuk? Vad vet jag. Jäntan i huset har feber... uschimej, jag får inte bli sjuk bara. Men det tror jag inte att jag blir.


Nu ska jag surfa lite.. kram på er

Efter en härlig helg

Nu är det måndag igen. Sjutton vad tiden går fort när man har ett jobb :-)         I like!
Just nu är det den härliga låten som Frankrike bidrog med på Eurovision. Okej, han var inget vidare att se på, men kan man se bortom utseendet och bara lyssna på rösten... yep, den är soft! Groovy låt!

Sitter här, först som vanligt, och softar lite. Idag ska vi ha ett sluttest... som jag måste klara. Det är tidsbegränsat, så det är bara att köra på. Ge järnet! Håll tummarna för mej!


Helgen har jag spenderat uppe hos grannen som var gräsänka. Sov över där också, för hon frågade. Vi hade trevligt och tog oss några 'läsk' både fredag och lördag. Ingen fylla, bara trevligt. På lördagen bilade jag in till apoteket i Östersund, då jag äntligen ÄNTLIGEN fått receptet till ett av djuren, som ska bada i nåt äckligt schampoo, för att bli fri från svampen som hon har. Har väntat hur länge som helst på receptet och klåparna på Djursjukhuset bara klåpade sig, så till slut fick jag bli förbannad för att jag skulle få det. När jag väl fått det åkte jag in och tro fan att det var på håret att jag fick ut schampoot. Licensbelagt! Och veterinärerna som skriver ut det måste ha licens för att få skriva receptet, och de måste kolla att de har det, så det blev struligt. Jag sa som det var: "Jag har fan inte åkt 6,5mil för att åka hem utan det där schampoot." Och det enda som fanns i mitt huvud var hur krångligt det redan varit att få det där receptet. Stackars djuret hade redan väntat i tre veckor. Fanns inte att jag åkte hem utan det. Hon fick gå iväg och ringa Uppsala för att kolla att det fanns licens. Kom tillbaka och sa att när jag ringt Apoteket på telefon skulle de informerat om att jag skulle kommit en vardag, men de hade inte gjort det. Så det gjorde ett undantag...... och jag var gråtfärdig av tacksamhet och tackade säkerligen tusen gånger om.

Tack, tack, tack! Nu har jag badat henne och hoppas det går mot ljusare tider.



Igår fick jag hämta djuren och åka upp till grannen för att släppa alla i deras superstora rastgård. OJ! Vad glada de var. Det var värt att packa in dom för att åka upp med släpet dit och kämpa för att backa ut på vägen igen, tog säkert 20 minuter. De var superlyckliga och det kändes lite mer som 'förr' när de fick springa på stor yta. Jag kunde riktigt se hur de strålade.

Annars.... ja - pratade med min älskade igår. :'(
Saknar honom utav helvete och började gråta... som vanligt. Önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och ändra allt. Långt tillbaka. Nu är det inte vi två längre och jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna bli fri från mina känslor för honom - förmodligen aldrig. Jag vill inte heller. Jag vill bara ha honom tillbaka. Men det kommer ju inte hända.


trotZiga jag!

Jag tror att jag är inne i fas!

I den där fasen där man helt enkelt fattat att man är ensam. Att man gör som man vill. Och ingen kan egentligen säga nåt, för jag behöver inte bry mig om vad andra tycker.

Jag tror jag är i fas! Med mig själv.... snart!

Nej... du har rätt Stor-A... inga cancerpinnar i munnen. Det är inte bra, det vet jag med. Och inget jag ska göra till något bestående, nu när jag faktiskt varit fri i flera år. Jag är bara TROTZIG. Hah! And I like it! Bli inte förvånad en dag, när jag kommer med rakad skalle och hår under armarna! För jag strejkar. Och lyssnar knappt på någon annan.
Jag lyss bare'  till mä själv!


Idag är en dag när jag är trött. Jag är så trött att jag ska försöka sova innan klockan elva. Det är tjugo minuter dit. Vi har gjort ett test idag på jobbet, som jag klarade med ett fel. Känns bra. Men idag var en tung dag och eftermiddagen var vi som uppsluppna små dagisungar som inte kunde sitta still. Det är så trevligt med mina kollegor och jag gillar dom verkligen. Jag hoppas att det skall bli många tillfällen när vi kommer att jobba samma tider. Alla går in på olika veckor, så jag vet ju inte hur det kommer att se ut sen. Men det jobbar rätt många där, ca hundra stycken, så det går nog alldeles säkert att göra sig nya vänner också. Alla är så trevliga här. Jag trivs.  Jag önskar bara att jag hade mer tid! Det är verkligen för långt att bo sex och en halv mil från stan. Jag kan inte vara vaken på bussen, ens om jag försöker. Det är så tråkigt att åka buss. Jag vill komma närmre, så jag ska sätta in en annons i tidningen nu. Jag lyckas inte att göra det över nätet, så jag får väl gå in till tidningen i stan istället. Jag har redan sett var den ligger någonstans, så det lär inte bli några problem att hitta. Innan tjälen slår i backen nästa vinter måste jag ha hittat någonstans att bo, annars blir det tungrott att bygga något till djuren. Så visst finns det tidspress. Och efter alla uppmuntrande ord från er, så tänker jag inte sänka mina krav... inte mycket iaf, och jag satsar på att hitta något som känns bra för mig och djuren.

tjocksmock

*URK*


Onyttig!
Rödmosig!
Otränad!

Jag känner mig som alla de ovanstående. Helt och totalt! Aldrig förr har jag ätit så mycket som nu. Äter mat två gånger om dagen, och inte är det nyttig mat heller. Det känns inte bra. Mina hyresvärdar lagar ingen nyttig mat, det är alltid en massa grädde och sånt i maten *mmm, smaskens* Alla som känner mig vet ju att jag älskar sån mat och gärna lagar mycket onyttig mat själv. Men nu är det bara att inse att det inte håller i längden. Jag börjar bli fet!

Tro't eller ej! Men jag skiter egentligen fullkomligt i om ni tror mig eller inte. Faktum kvarstår. Jag börjar bli tjock!



Nu när jag fått lite rutin på livet är det dags att ta sig i kragen. Jag började igår. Med att dricka te och röka en cigg... hehe.... näe, två cigg! Å det var GOTT! Men inget jag ska göra till en vana!

Nej, nu gör jag som jag vill och INGEN KAN HINDRA MIG!

Igår tränade jag med djuren. Tog dem på en vanlig tvåhjuling och 1*1
Det gick hur bra som helst och det var roligt. Det märktes att de uppskattade det. Så vi ska fortsätta med att skämma bort dom. Det är bättre att ta en eller två, även om inte alla får komma ut samma dag.

I helgen ska jag sova hos grannen :-) Hon är gräsänka nu och då passade hon på att bjuda in mig. Skall bli kul. Vi två är ruskigt lika och vi uppskattar ärlighet lika mycket tror jag. Jag trivs bra med henne och det är kul att ha fått en ny vän. Det gör saker och ting lite lättare.

Tro inte att jag inte saknar er, mina gamla vänner. För det gör jag! Men livet har tagit en ny vändning nu och jag ser fram emot att få besök av er, den dagen jag fått ett eget litet bo. Då kan ni komma till mig när det är skidsäsong, så kan vi åka skidor tillsammans i Åre! För där har jag aldrig varit!!

På jobbet

Sitter här på jobbet och surfar för att se om det kommit in några nya annonser på boende *suck* Näe!

Amanda sjunger i mitt öra. Sångerskan Amanda alltså, hon som var med i Idol. Jag gillar faktiskt henne. Var ett tag sedan jag träffade en annan Amanda, nämligen min systerdotter. Hon har en storasyster som jag är gudmor till  och henne har jag inte heller sett på jättelänge. Det blir tyvärr så när man bor så långt ifrån.

Tyvärr gör min syster ingen ansträngning vad gäller den biten. När jag bodde i Småland i tre år var hon inte och hälsade på en gång ens. Jag väntade på att hon skulle komma och bjöd in henne flera gånger, men vad gör man när man inte får något gensvar?

Jag blir arg på min syster!!! Jag tycker att hon ska visa lite mer intresse. Hon hälsade knappt på mig när jag bodde i Östergötland, Norrköping heller. Nån gång bara. Och alltid ska hon ha med sin man, aldrig kan hon åka själv. Det är fan inget kul. Han är så jäkla sotis av sig att han flippar ut om hon vill åka själv. Och hon faller för det.... *suck*

Nu är det bara två minuter kvar och sedan börjar vår kurs så det är nog dags att avrunda nu.

kram på er - ha en härlig dag!!

jag kan inte hindra tårarna

Det finns inget jag kan göra för att hindra tårarna som rinner nedför mina kinder. När jag får ett meddelande från honom, offline på min msn, rinner tårarna automatiskt - av saknad och kärlek!

Jag har knappt tid att känna efter att jag saknar honom. Kanske är det lika så bra? Jag har börjat landa lite och börjat kunna leva som en vanlig människa nu. Jag sover på bussen, både till jobbet och hem, men jag är inte lika trött som jag var de första tre veckorna sedan jag kom hit. Nu funkar allt bättre. Men allt bättre betyder också att hjärnan skaffar sig mer tid. Mer tid till ro och mer tid till att tänka. På honom.... jag kan inte låta bli.

Jag saknar min katt. Hon bor kvar därnere i Småland tills jag kan hämta upp henne. Men jag vill inte ta upp henne förrän jag har någonstans att bo. Vilket känns som att det kommer dröja...

OJsan

Vad hände egentligen på bloggen idag? Vad många som skrivit kommentarer :-)

Kul. På jobbet nu och jag har precis insett att det nog var dumt att skippa lunchen. ÄH! Jag får väl ta den efteråt då. Nu ska jag ha praktik ett tag. Det är kul det här med att söka och jag känner att det stämmer in på mig som person. Lyllo mej!

Försov  mig idag. Höll i tandborsten och funderade på om jag skulle borsta tänderna. Stoppade ner tandkrämen i väskan och sprang till bussen. När jag sprang över vägen kom den, så jag hann precis. Puh!
Nu ska jag springa till praktiken!!!

kram!

Den kräsne - var är mitt hus?

Okej okej, nu har jag tittat på några hus. Såg på ett idag också. Tror jag har sett på ett hus varje vecka nu. Inget duger! Jag har väl för höga krav?? Vill nog att det ska vara som på det förra stället jag bodde på - med honom!

Det är bara att inse att det aldrig kommer bli så. Jag får nog sänka mina krav. Men det är svårt som bara sjutton. Nu har jag iaf kommit överens med mig själv att göra det - och försöka ta mig närmare stan. Huset jag såg på idag låg ännu en mil bort... som att det inte egentligen räcker med sex och en halv mil till jobbet. Nåja, jag får försöka tittar lite mer runt stan, åt alla håll och kanter kanske *pust* Det är inte lätt det här med att försöka hitta ett eget bo

en måndag

Är på jobbet, tidigt, alltid tidigt. Har tittat på hus. Var inget att ha. Är trött idag!

Solen skiner häruppe i Östersund och det är lite upplyftande. Önskar värmen kunde komma på riktigt nu, för jag längtar efter den. Klockan är 07:44 och jag börjar kvart över åtta. Sov på bussen, som vanligt. Svårt att låta bli. Dagen började bra, för den där maskinen på bussen funkade inte, så jag åkte gratis :-)


Huset
F-N! Huset i sig var helt okej. Det var fräscht och rent, men väggarna behöver ju målas och grejas med. Tomten var stor och fin och huset låg precis jämte en väg som plogas bra vid snösäsong. Typiskt att det skulle vara direktverkande el och att duschen låg i något som jag skulla kalla 'grav', nere i källaren. Man skulle vara tvungen att gå runt huset, nedför en liten slänt och in genom två dubbeldörrar för att sedan ta sig igenom ytterligare en dörr, där golv och väggar var betong. Kallt och ruggigt! Näe, det håller inte på vintern. Då skulle jag behöva skotta mig in för att ta en dusch. Sorry, men jag fixar inte det. Så jag tackade nej. Nån jäkla standard vill jag ändå ha!

Har ju tittat på några hus nu, men lite kräsen är jag allt. Det gäller väl att inte ha för brått tror jag, för rätt vad det är så dyker det upp något som passar mig och djuren.

Jag ljuger så bra

säger allt är okej
tur för mej

hinner inte känna
känner mig inte hemma

längtar bort
önskar jag var liten å tjock

kan du säja hej till mej?
kanske kan du älska mej?

I glömskans drömmande land

Mitt inre är hos Dig
och
Du finns här med mig
ty se;  jag bär Dig!

Jag bär dig högt
och jag tappar Dig inte
trots din oförmåga
att mig ej älska

Jag håller min känsla
för Dig i ena handen
och i den andra
håller jag mitt hjärta

Förenade är de två
när mina händer möts i en bön

Hos Dig finns min kärlek
mitt förnuft är slut
Jag vet att jag Dig älskar
ända tills den kärleken dör ut

jag glömmer Dig inte, Du är alltid i mina tankar

bara jag

Tja-aa... vad ska man säga? Det går framåt i mitt liv. Utbildningen på jobbet tuggar på och jag trivs. Mycket bra. Letandet efter ett eget litet kryp-in fortsätter och i helgen som kommer ska jag se på ett hus igen. Nu har jag sett på tre hus sedan jag började leta och det känns iallafall bra att inte känna sig superstressad. Det är ju meningen att jag ska bo i det där huset ett tag hade jag tänkt. Huset jag ska se på nu, ser rätt lovande ut på bild. Det gör tomten med. Tyvärr är väl inte läget det allra bästa. Hela 47km från Östersund. Men verkar det bra med tanke på hur jag kan träna djuren och så, så ska jag allvarligt ta mig en funderare, om det känns rätt alltså. Bara bilden på huset kändes rätt, TROTS att huset var gult. Så det känns ju lite skumt. Vi får väl se hur det känns när jag vandrar omkring därinne och ute. Spännande!

Ja, vad händer annars hos mig?
Ja, inte mycket. Känns tomt att inte ha min sambo längre. Konstigt att vara på ett helt annat ställe, i ett helt annat hus. Jag har så mycket att göra att jag knappt hinner känna efter hur mycket jag faktiskt saknar Småland och honom.... men när jag väl gör det.... jaa... då känner jag hur tomt det känns inuti min bröstkorg, tomheten i mitt hjärta. Glädjen som är borta.... som är kvar i Småland, hos honom.....

Det är så konstigt. Det har hela tiden känts som att det här bara är tillfälligt. Som att en dag kommer jag att vara tillbaka i Småland, hos han jag älskar, och vi ska vara med varandra, som vi alltid varit. Jag vet ju med mig att det inte kommer att bli så, men det är som att mitt hjärta inte vill hänga med. Jag drömmer mardrömmar om honom, att han är med andra tjejer... att jag är så svartsjuk så det finns inte. Jag saknar honom.

Inte lika trött idag

Tjohooooo...........!

Jag är inte lika trött idag. Var seg som sjutton på jobbet ett slag, men det gick över i ett vips å så var jag pigg och glad efter att jag sovit bort en halvtimme på bussen på vägen hem. Tog bilen en sväng till ICA och handlade mig lite gottigott och samtidigt lite tvätt- och sköljmedel. Det är dags att ta sig ork att tvätta!

I helgen ska jag åka och titta på en gård. Om det kommer att vara bra, och om allt går åt rätt håll kanske det är något för mig att hyra. Men jag vet inte. Det hänger mycket på släktingar till han som vill hyra ut det. De är inte världens bästa vänner tydligen. Uschiamej! Osams i släkten, vem vill vara det!?! Nåja, man får inte utesluta gårdar och hus utan att ha tittat på dom åtminstone, så jag tar mig en tur några mil söderut. Så får vi se hur det känns.

På jobbet går det bara bra och idag pratade jag med coachen en sväng för att poängtera starkt, som jag gjort flera gånger innan redan, att jag vill ha en av de där fasta tjänsterna som de har kvar att dela ut. Jag tänker visa mig på styva linan och aldrig vara sjuk, alltid göra mitt bästa. Coachen såg mycket nöjd ut när jag 'gick på' och sa vad jag kände. YEAH! Jag tror jag kommer greja det. En fast tjänst innebär fast lön och med en fast lön blir jag tryggare.

Nu ska jag gå och käka lite mat.


Jag fuskar lite grann

Det är väl okay att fuska lite då och då?

Numera fuskar jag varenda dag skulle jag vilja påstå. Det enda jag egentligen gör är att sova, gå upp, hoppa på bussen, sova, jobba, hoppa på bussen, sova, komma hem, gosa med och mata hundarna, sova.... och sen börjar samma visa om igen...!

Det känns verkligen som att jag bara sover och är på jobbet! Förmodligen är det väl så för att jag inte vant mig ännu. Jag längtar till helgen. Min första riktigt sammanhängande helg, där jag inte egentligen har några 'måsten'. Det ska bli så skönt!

Helgen som var fick jag ju åka in på lördagen till jobbet för att göra mitt sluttest. På väg hem från Västmanland lyckades jag med den otroliga bedriften att få dubbelpunka på bilen - och tro mig, jag ska skriva in det som en merit i mitt CV - och där stod jag och kompisen i en liten byhåla, 17mil kvar till hem *suck*

Det var fruktansvärt roligt där, mitt i natten, klockan halv fyra. Istället för att få panik så skämtade vi om allt och beslöt oss sen för att sova i 2½ timme tills klockan blev sex, då vi knatade runt i byn för att försöka hitta någon hjälp. Det hela slutade iallafall med att en ängel stannade efter 10-snåret för att fråga om vi ville 'hänga med' till däckverkstan dit hon skulle. VIPS satt det två!!! reservdäck på min bil och vi hakade på, där vi på verkstan lyckades få två nya däck till priset av en femhundring och den räddade resan hem. Tack mamma!

Det är mycket som har hänt och det finns knappt ork att berätta allt. Inte just nu iaf.... Jag måste vänja mig. Jag kan nog kallas för svampskalle nuförtiden. Och förresten är det precis svamp som min sjuka lilla hund hade. Så nu kan jag nog bota henne genom att bada henne med nåt äckligt starkt schampoo som ska hjälpa. Skönt att veta vad det var för något.

kramis på er

RSS 2.0