GriGri ~

.... men jag har kul på jobbet idag iallafall!!!

---

Det var ingen lätt dag igår. Jag hade djur som slogs. Två försökte ta kål på en tredje, vilket inte var så kul. Det är inte första gången. Usch, jag blir så ledsen när sånt här händer. Nu hade den tredje tur iallafall, för jag lyckades komma ut och sätta stopp för alltihop, i tid. Tänk om man inte kom i tid? Men så är det att leva med en flock vargar. Det är så de fungerar. Antagligen tycker alfahonan att det är nåt fel på den här andra, och därmed försöker hon göra något åt saken vid tillfälle. Nu blir det stränga förhållningsorder och jag ger henne inte chansen igen att hoppa över sitt staket. Hon ska INTE komma åt den andra honan.

Jag kom alltså upp ur sängen 7 minuter innan jag skulle åka iväg. Igår tog jag in honan som blivit attackerad, för att kolla henne ordentligt, så hon fick sova inne. Det betydde att jag sov i soffan, för annars hade hon legat i sängen, vilket jag tycker att den är för dyr för att ha klabbiga tassar i. En annan hon i buren innebar att den här tjejen hoppade UPP och NER på mig, heeeela natten. Hel plötsligt hade jag en hund som hoppade, och landade, i mitt ansikte. Inte så kul.

Den andra honan tyckte att hon skulle gå ut, två gånger på natten, för hon var kissenödig *suck* Jag sov inte speciellt bra om jag ska vara sanningsenlig. Det är ett under att jag ens kan hålla ögonen öppna idag.

Visst är det så. Idag på min lediga dag, fick jag tokfnatt och kollade in bilder på honom och började böla som en idiot. Jag fattar inte att jag inte bara kan få komma över honom. Han har ju uppenbarligen helt och hållet kommit över mig, så är det bara. Och det ÄR faktiskt så. Jag skickade ett mail till honom idag, där jag förklarade att jag inte kan ha kontakt med honom, för det är för jobbigt. Det ÄR så förbannat jävla jobbigt, precis minutrarna innan vi ska lägga på luren.

I HATE HIM!

Nej, jag gör ju inte det, men jag önskar jag kunde. Han dejtar. Nån jävla blond brud, det känner jag på mig. Och han berättade det för mig i sitt svarsmail. Hon heter Sara. Vem fan är det? Nån jäkla stylad stadsbrud med fejkboobs och inga olater och inga djur. Eller vaddå?
I HATE HER! Och det gör jag. Jag önskar jag kunde få slå henne.

Fan, vad less jag blir på mig själv. Jag önskar jag bara kunde radera honom ur min skalle. Jag vill inte minnas honom. Det är lika bra att han bara försvinner ut ur mitt liv. Jag tänker inte minnas honom. Så fort jag får min dator och kan bygga på min hemsida, ska ALLT som har med honom att göra bort. Alla bilder och allt. BORT!

Jag är tragisk...

Yep, man har städat fälgar idag. Och läst bok. Lagat mat. Och ätit maten. Ris. Korvstroganoff. Det var la' okey, men jag tycker inte om att äta själv. Det är tråkigt. Hade varit bättre om jag kunnat ha en matgäst varje dag. Nåja, nu har jag iallafall lagat mig matlåda för några dagar framåt. Yeah! Hade vart bättre med en personlig kock, så slapp jag laga. Då skulle jag säkert få mer nyttig mat också. Jag är dålig på det där med nyttig mat. Grönsaker äter jag nästan aldrig. Jag köper ibland, men de blir bara gamla. Jag är kass på bra mat. Jag VILL äta bättre, men är visst omöjlig på det.  

Sedan i fredags skakar bilen. Idag ringde jag verkstan för att höra vad som kan vara fel.       - SKIT! var svaret.

I fredags hade jag bilen inne för kostnadsförslag. För några veckor sen var det en kille som skulle backa med sin båtkärra. Han trodde den var mindre än vad den i själv verket var, så han repade hela kofångaren på min bil, naturligtvis. Det räcker inte med att jag i mitt liv har varit med i en stor dikeskrock, en redig krock med en stor råbock, dubbelpunka i Stöde, när jag var fattig, både bensinstopp och svårt att starta bilen för dåligt batteri. Näe, min bil är tvungen att, helt stillastående, bli påkörd av en båtdrulle. Och på det.... SKIT!

När jag hade bilen inne nu i fredags, var den alltså så smutsig, så för att se var skadorna satt, var de tvungna att spola av bilen, vilket de gjorde. Men vid hemfärd efter jobbet upptäckte jag att bilen ska-aaa-kar något otroligt och jag var rädd för att ha nåt fel på framvagnen. Med svaret skit idag sprang jag ut till bilen för att kolla på insidan av fälgen på ena sidan och minsann - var där inte ett fett lager med smuts. Så idag ska bilen tvättas av! Jag hoppas att det räcker.

Nåja, det räcker inte med skit. Bilen måste in på service. I serviceboken kan man utläsa att den inte varit inne sen 2007, så nu är det dags. Vad det kommer kosta? ca 2400SEK  *suck*

I oktober ska jag lämna in bilen för omlackning av kofångaren. Det är hans försäkringsbolag som betalar. Jag är å andra sidan glad för att jag har min bil helförsäkrad, för jag måste ha en hyrbil under tiden som min är inne, vilket skulle ta ca en vecka. Så det kan gå. Hoppas att alla mina olycksfall har täckt in nu, för resten av livet.

Igår fick jag massage efter jobbet. Vi har tjejer som är utbildade massörer som får ge massage i två omgångar, en kvart vardera. Det är svårt att få de där tiderna att klaffa, samtidigt som man har rast, men igår lyckades jag sluta klockan 15:15 och då hade hon två tider, den första började halv fyra, varpå jag bokade den. Ingen hade bokat tiden efter mig, så jag lyckades få mig en halvtimmes massage.

Första frågan jag fick av henne var: Var har du problem?

Ja-aa... vad ska man säga annat än: "Är du konfidentiell?" Och det var hon ju, för jag skulle ju inte vilja att småcheferna fick reda på att jag har problem med både rygg och axel. Då vet ju storchefen det på nolltid. Jag ljög ju på min anställningsintervju när de frågade om min axel. Det har nämligen visat sig så att min referens, som är en god referens, tydligen alltid kläcker ur sig att jag har axelproblem, när de ringer till honom. Jag tröttnade på det, så jag ringde upp honom för att upplysa honom om att axelproblemet var ur vägen. Det är ju en stor stoppkloss för mig och jag ville undanröja den klossen. Sagt och gjort, men inte sant!

Så nu fick den här damen en förstaklassig massage. Guuuud, vad hon plågade mig. Hon sa att jag hade rätt stora problem och att jag var såååå stel, i både axel och rygg. Ryggen skulle jag verkligen behöva gå till en kiropraktor för, sa hon, och hon står i utredning om vilka som är de bästa kiropraktorerna i stan, så hon ska hojta till mig när hon kommit ner till en. Vad snäll hon är!

---

åsså cp:ar sig bloggen och raderar bort allt jag skrivit efter det där ovanför... FAN, vad irriterande! orkar inte skriva om..

Jag skrattar gott. Jag ska ta på mej mitt vräkigaste leende och aldrig medge att de retar gallfeber på mej.  Som sagt, min kommentator har alldeles rätt, det här är tillfälligt,
                                                                                                                                      ...and I know it!

Det är bara såååå himla uttråkande att sitta här... trodde faktiskt att det skulle vara roligare, men det var BRA mycket mer underhållande att köra ut paket för ett företag och leverera och även att plocka lite inne på lagret. BRA mycket roligare. Här är det sannerligen inte mycket hjärnstimulans.

Jaha, då har man gjort ett storbesök på biblioteket i Östersund. Vad skulle jag göra när jag hade en massa dötid att slå ihjäl till nästa jobbpass? Jag valde att läsa en bok i en stol på bibban. Och det var ett bra val. Det var många år sen jag satt ner i ett bibliotek och bara tog det lugnt, utan att känna någon stress. Det var avkopplande.

Nu är jag på jobbet igen och börjar jobba om 13minuter. Sen kikar jag lite på Jocks, ett gym här i stan. Funderar på att signa mig där och gå några pass i veckan. MIn kropp behöver det, och mitt huvud med. Tidsmässigt sett ska det inte räcka till, men jag känner mig nog nödgad att pressa in den tiden någonstans iallafall. Min kropp behöver träning.

Yeah... snart får man gå hem. Det är lustigt.. här sitter jag på jobbet. På scrollen i adressfönstret kan man kolla andras bloggar och läsa. Det finns inte en enda blogg jag läst, där man skrivit att det är sååå kul på det här jobbet. Synd att säga, men jag kan ju inte annat än att hålla med, det här jobbet är lätt uttråkande, just för att kunderna ofta är som dom är.

Trevligt iallafall att få avsluta mitt pass idag med att söka Ingvar Oldsberg. Nån gång ska man ju få söka efter kändisar också ;-) Det var en dam som ringde in, de stod med bagage och allt på nåt ställe han ägde, men kom inte in. Nåja, lycka till, säger jag! Hon blev glad för alla nummer jag gav henne.

---

NU!
har mina tio minuter gått och det är dags för mig att dra hemåt.

tjing!!

Jag hoppas att det inte ringer en enda kotte till på hela tiden jag sitter still!

Fy faaaaan, vad jobbiga alla är på fredag- och lördagnätter!! Sååå dryga - å såååå fulla. Det är fan inte kul. Vilket skit man får ta. Men det är klart, vi är ju bara telefonister, och vi förtjänar att få skit! Det verkar iallafall som att de som ringer tycker så. Och de tycker det är roligt att bokstavera.... P O R R    -är ett favoritord. Och sen ska man ju inte tala om alla dalmasar som ringer och vill ha adressen till Mekonomen i Falun.... FY FAN, vad dom är tråkiga! Dom tycker det är skitkul och fnissar redan när dom ringer.... Numera säger jag bara: "Ja, den adressen kan jag utantill vid det här laget" och så säger jag adressen. Tror ni att dom tycker att jag är rolig? Näe... och jag tycker fan inte om att folk ringer för att driva med oss.

Nån jävla måtta får det lov att vara!

Det är svårt för mig att hitta motivationen till att göra en massa saker, som jag skulle vilja göra. Jag har så förbannat jä-la ont hela tiden, ni anar inte. Det går inte en sekund utan att jag har ont i ryggen. När jag är vaken, när jag sover... ja, hela tiden. Det gör mig ledsen och trött. Jag är ju inte gammal och känner mig redan som en tant i kroppen. Jag blir ledsen bara jag tänker på det. Som sagt, det är svårt att hitta motivationen till att göra alla dom här sakerna jag vill; Motionera och hålla igång, jobba upp kroppen som jag vill ha den. Det tar emot så himla mycket, när det enda man känner är smärta, konstant.... i ländryggen. Usch, jag är så trött på det. Och inte blir det något bättre av att jag sitter i bilen två timmar om dagen till och från jobbet + mitt sittande jobb. Numera ser jag till att varva och stå upp så mycket jag kan och orkar på jobbet. Min axel är inte heller bra, men so what, det har jag levt med sen 2002, så jag är van. Men den gör också konstant ont, vilket inte heller underlättar med jobbet jag har. Tyvärr är det ofta bara smärtan jag fokuserar på, det är väl för att den är konstant.

Så nu ger jag upp. Jag tänker ringa läkaren. Dom får fan ge mig nåt jävla piller så jag klarar av det här. Jag fixar inte det här, ärligt talat. Det känns som att jag är handikappad och inte kan göra någonting, för kroppen bara säger ifrån. Jag vill inte ha det så här, jag är ju inte ens 35...


*jag gråter nu, för jag blir så ledsen

Jag vill så gärna ta mig förbi det här onda, men vet inte hur jag ska göra? Är det någon som har något bra tips? Om tio minuter ska jag iallafall ta med mig ett av djuren och gå ut på en promenad...

En stråle kommer in på min skärm. Inte på mej, men på min skärm.

Lycka för ett ljus.

Jag pratade igår.... i telefon. Med.. fan, jag gillar inte att kalla honom ex. Jag vill fortfarande kalla honom sambo. I vilket fall som helst pratade vi igår och det var hemskt roligt att prata med honom, om än otroligt jobbigt. Jag har försökt att inte tänka på honom, vilket har gått ganska bra. Igår när vi pratade, bara dog mitt hjärta. Jag var så glad när jag pratade med honom, medan mitt hjärta bar världens sorg i sina kammare.

Jag kände mig så ledsen... så ledsen..

Faktum kvarstår: Jag älskar honom!