Jag mår fint...

... och det gör jag faktiskt!   :-)

Jag känner mig positiv och glad och en dag snart har jag ett jobb att gå till!
Positiv!!! Det är JAG! Mitt mentala jag peppas med positivitet - varje dag!

Jag sover i tjugotusenkronorssängen, sedan tre nätter tillbaka. Vi pratar med varandra, pratar och det känns riktigt bra. Jag har en förhoppning om att det här löser sig till det bästa och att det blir som det är meningen att det ska bli. Inombords känner jag ett lugn, ett lugn jag inte känt på väldigt länge. Min kropp har börjat få motion och katten följer med. I två dagar har vi gått 2,5 km stavgång. Hon hänger med och det är roligt att ha hennes sällskap, det gör min träning mer glädjefylld. I öronen lyssnar jag på P3 och livet känns helt okej.     Helt okej!

Efter 3år fick jag frågan

Jag fick den stora frågan! Och vad är det för fråga undrar ni? Den där frågan alla väntat på?
 Yes! Jag fick den. Igår kväll frågade han; Vill du sova här?

20tusenkronors sängen gjorde mer ont i min rygg än 120-sängen. Säkert för att jag hunnit vänja mig av med lyxvarianten. Om inbjudan var bestående har jag ingen aning om, så ikväll får vi se vad det blir. Jag får helt enkelt fråga honom. Igår var det exakt 3 år sedan vi träffades. Tre år sedan jag vände mig om och såg honom stå där, med halvt urvuxet blonderat hår. Han hade ett krav, han skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som rökte, och jag skulle inte kunna vara med någon som blonderar sitt hår. Jag slutade röka och han slutade blondera håret! Om det kommer att vara vi två om tre år till återstår att se. För min del har de här tre åren känts som ett år, jag är fortfarande lika betuttad i honom som jag var då. Varje dag längtar jag efter honom och vill tala med honom, bara vara nära, då är jag glad. Jag blir snart 32. Han fyller 34 i år. Vi är inga ungdomar längre och jag längtar efter att skapa en riktig familj... med honom. Ja-aa... om tre år får vi se, om vi fortfarande är ett par, där jag inte röker och han inte blonderar håret. Ge och ta!

Rasketrask

Här skall tamejfan ut och traskas! Gångstavarna åker fram, egentligen skulle dom gjort det igår, men fullt upp hos djuren gjorde att jag fick motion så det både räckte och blev över. Men idag blir det att ta sig framåt 2,5 kilometers spåret i rask takt, så det gör nån nytta. Förra gången, när jag bara testade, kommer jag ihåg att jag fick SÅN träningsvärk två dagar efter, så någon effekt har det ju uppenbarligen. Nu väntar jag med spänning på mina under också :-) Är nyfiken på om jag blir en hot babe i dom eller inte. Och vad skall HAN tycka? Det bästa hade ju varit om jag kunnat gå en strippkurs också, för vem vill inte kunna det??  Då hade jag varit den strippande grannen *s* Skämt åsido, jag tänkte jag skulle ha en tjejkväll här, för... gissa... baaara tjejer :-) Film(Dirty Dancing var det nån som hade som önskemål), vin och spel, bastu och sova över. Vem vill vara med på det? Jag iallafall. Nähä, dags att rota fram stavarna tror jag. Hungern börjar komma och det är bäst att inte traska med magen full.

kram på er

Musik i örat

Fy fan vad jag har rätt ont i ryggen nu efter att ha gjort rent hos djuren. Det tog verkligen. Och tog jäkla lång tid :-(  Men nu är det gjort och det känns jätteskönt. Wihooo! Nu skulle jag vilja basta och bara vara lat. Men jag orkar nog inte basta, för då blir jag för lat. Och då kommer jag inte orka nåt mer idag. Med musik i örat sitter jag här och surfar lite efter att ha ätit.... ja, gissa en gång...  Jajamän, spaghetti och köttfärssås. Men det var det sista, så i morgon blir det soppa. Hittade nån sån där i påse, som faktiskt var i 2-delad portionspåse. Smidigt när det är bara jag ju, så jag tog en sån. Hoppas den är god bara. Det som jag inte äter mycket av, det är bröd. Jag är inte mycket för bröd tror jag, för det enda jag äter är knäckebröd, men mjukt bröd ligger bara och blir gammalt för mig. Så det är ingen idé, jag har stoppat i frysen, men t om det hinner bli gammalt ;-)  I'm not a breadgirl! YEAH!

Jag gick ifrån honom

Jag gjorde det, jag gick ifrån honom. Det är det svåraste jag gjort. Det är så svårt, för jag har aldrig behövt göra det förut. Men nu är det så. Jag måste lämna honom och gå in i huset bredvid för att sova i 120-sängen, som väntar på min kropp, som skriker efter att få stanna hos honom. Men det kan jag inte, inte förrän han ber mig. Usch... kan ni ens fatta hur fasligt ofantligt mycket jag älskar honom? Hur mycket jag trängtar och längtar efter honom, att han ber mig komma tillbaka. Han bjöd mig på mat idag. Spaghetti och köttfärssås. Jag skrattade inombords när jag såg vad jag blev bjuden på. Spaghetti och köttfärssås... min maträtt jag ätit varje dag denna vecka. Det spelade ingen roll, hans variant var ett välkommet avbrott från min egen. Härute där jag bor borrade han hål i väggarna, för han skulle sätta in nya rör. Då tyckte han det var dumt att jag duschar där, innan han tätat mellan rören ordentligt. Så numera har min deo flyttat in i huset bredvid, men inte handduken. Jag gick in och sa jag tänkte låna hans säng och se på teve lite. Visst sa han, och sen tittade vi på teven hela kvällen tillsammans. Det var såå mysigt och jag ville aldrig gå därifrån. Det känns precis som när vi träffades för första gången. I morgon är det precis 3år sedan.

Rufsigt hår och nyvaken

*gäsp* Ont i ryggen av 120-kompisen. Åååh, vad jag älskar den... NOT! Det är söndag och jag ska idag städa ordentligt. Gnugga rent, tvätta filtar, dammsuga noga. Ja-aa... ha allmänt kul alltså... NOT! Frukosten längtar efter mig, och min mage börjar längtar efter den. Det är tur att jag har en sån bra kompis som vill umgås tidig söndagmorgon. Här ska inte hända mycket annars vad jag vet. Näe... så det är väl bara att ta tag i dagen och starta .

SolÅsäng-tider

Jag längtar efter sol och värme nu. Jag känner mig ack så liten och ful. Jag skiter i att vänta på måndagens dag, jag startar i morgon, ja det gör faktiskt jag. I morgon sanerar jag gata och torg, jag leker med djuren och hanterar min sorg. Min sorg i mitt hjärta, ty jag vet ej ännu, hur det ska sluta med oss, de tu. På söndag, på dagen startar jag upp, då rotar jag fram boken som ska få min kropp pigg som en tupp. Läsa och följa, ja det klarar jag av. I morrn så åker innedjuren ut, nu får det lov att på fjanteriet vara slut. Ska ni mig stötta och hjälpa stå pall? Så kroppen min klarar att ej gå på fall? Jag lovar att skriva om hur det går och jag tar tacksamt emot alla tips som jag får.

Mina testsvar

Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...
 
Utåtriktad Upplevande Abstrakt Känslostyrd person  

I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag

 
|
 
InåtvändUtåtriktad
PlanläggandeUpplevande
KonkretAbstrakt
TänkareKänslostyrd


SÅDAN ÄR DU:

  • Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
  • Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.
  • Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna).
  • Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
  • Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

Länk till testet: http://www.zapera.com/survey/demo/personality/
 


Sedärja SÅDÄRJA!

Yes! Då var det gjort. Jag har beställt lite lyxigt under, som jag hoppas ska ha sin inverkan så småningom. Jag tänkte förföra grannen nämligen :-)

Det är inte direkt vad jag hade råd med, men pengarna jag la på det får jag väl spara in på nåt annat. Godis t ex. Jag har 2½v på mig att göra mig läcker. Ni förstår kanske vad jag siktar på. Jajamän, alla ♥ dag! Jag ska göra mig av med ett  halvt kilo på magen, tajta till mig lite och bli en sexy babe! Jaja.. jag veeet.. ni skriker i högan sky nu, men faktum är att jag är medveten om att jag inte är tjock, och faktum är, ni är inte medvetna om min mage-fetknopp :-) Jaja, skrik bäst ni vill. Jag ska inte svälta iaf, jag ska bara träna :-) Målet är att gå 2,5km varje dag med mina gångstavar som jag köpte i höstas. Jag har faktiskt bara använt dom en gång, sen började jag hos naprapaten och han gjorde underverk med min axel och sen sa det poff, och efter andra gången har det varit något mer 'fysiskt' fel på den. Strange! Det är läckra under jag beställt och jag vill vara riktigt snygg när jag ska ha dem på mig. Hmmm... hade ju varit bättre om mitt hår hade varit svallande långt och tjockt också, men vaddå, nu är det halv hockeyfrilla, så jag får nöja mig med den. Men håret ska nu sparas ut, så jag vet inte.. kanske får jag lov att dumpa min frisör, för tamejfan att det bara blivit kortare och kortare under åren jag gått hos henne. Nej, jag får säga till henne på skarpen, nu är det bara toppning som gäller.


Det var den fredagskvällen

Fredag och klockan är inte ens tio. Jag var två men är nu bara en igen. Som vanligt. Det känns som att det bara är jag mot världen, och världen existerar inte för mig längre. Jag är låst till denna plats. Jag har inga pengar och det betyder att jag inte har möjlighet att ta mig någonstans. Det är jag och mina djur. Numera även extra djur, som jag inte alls ville ha hand om. De kostar mig en himla massa pengar, som jag inte hade. Odjur. Ohyra. Det är vad de är. Det är ingen som önskar sig dom här djuren, för de äter blod. Ikväll är det helg. I veckan kände jag mig ensam, men nu är det helg och jag känner mig än mer ensam. Det finns ingen ände på ensamheten. Den bara fortsätter och fortsätter, med några inslag av tvåsamhet ibland. Usch, så tomt det är. Jag är inte en person som trivs med att vara själv. Ibland är det skönt, men för det mesta inte. Jag gillar att ha någon att komma hem till. Jag gillar att vara den som någon kommer hem till. Att pyssla om någon. Det är jättekonstigt att bo i huset bredvid. Att känna att mitt hem är någon annanstans. Att mitt hem är där han är. Med honom som jag håller så kär. Det gör ont i mitt hjärta när han går. Det gör så ont att inte få ligga i samma säng som honom om natten. Jag vill inte vara ensam mer, jag saknar honom så. Det känns som att vi går åt rätt håll och att det kan vara möjligt att lösa detta tillsammans, men ibland tvekar jag och känner mig så osäker. Jag är så kär.. aldrig har jag känt så mycket för en kille som jag känner för honom och aldrig har jag blivit mer bedrövad än vad jag blev för några månader sen. Jag blev emotionellt knäckt. Jag har tagit mig igenom det värsta känns det som, kanske för att det verkligen känns som att han ändå älskar mej. Tänk om! Och jag vet att jag måste ta det lite kallt och inte lägga in för mycket i det hela, men det är svårt, då allt jag vill göra är att skrika ut hur mycket jag älskar honom och att jag vill ha honom för resten av mitt liv, få barn med honom och få en fantastisk familj, han och jag... tillsammans!

Allt jag vill ha finns i huset bredvid. Han ligger och sover i sängen vi skaffade tillsammans. Han är allt jag vill ha!



Så (d)jävulskt typiskt

2008 började minsann suveränt!


  • tävlingarna jag skulle delta på var jag tvungen att ställa in pga att jag är fattiglapp
  • den nya bilen blev trasig och kommer kosta massa pengar
  • loppinvasionen bestämde sig för att; - Ja, det där stället blir bra! Där stannar vi till! Minst 850kronor.

Nå, okej då... jag hade väl inget mer att rabbla upp, så det var väl fjönigt att ens nämna det. Men näe, det var det inte. Tänka sig att jag BLIR FÖRBANNAD! Jävla skitväder, jävla pengajävlar, jävla TYPISKT min tur!!!!


I fortsättning går ramsan framför toaspegeln:
  • Du är bäst!
  • Du är snygg!
  • Du är så jävla bra att ha!



Idag hoppas jag

Det vore så trevligt att få börja helgen med att få det där jobbet jag sökt. I tisdags ringde jag för tredje gången för att höra hur det gick med rekryteringen. Då talade hon, chefen, om för mig att hon skulle träffa två stycken till, som innan inte passat tiderna.    *suck*  Hur kan man ens fundera på dem, undrar jag? De kommer ju inte passa tiderna på jobbet sen antar man ju. Men okej, jag hoppas att det är fördel för mig. För jag vill verkligen ha det där jobbet. Jag tror att det är roligt. Jag skulle vara ansvarig för deras webshop på halvtid och sen lära mig att sälja produkterna i affären den andra halvan av tiden. Det är ett varierande och roligt jobb tror jag. Har hon inte ringt idag känner jag mig manad att på måndag återigen ta kontakt. Jag vill gärna ha ett svar nu. Det var den 2a januari jag var där på intervju och nu känner jag att det är dags för ett svar, helst ett jakande :-)

Note: ta det lugnt

Saker att göra:

  • ta det lugnt på fronten kärlek och vänta på hans initiativ
  • aktivt söka arbete, både här och på ort i annat län
  • dansa en stund i fullt ös varje dag med konvalescenten
  • basta och göra hårinpackning och efteråt ansiktsmask
  • äta lite spaghetti och köttfärssås, för 3e dagen i rad
  • se film och bara vara jag i min mysiga pyjamas
  • sova i 120-sängen vilken jag lärt mig att acceptera


En ensam säng vill egentligen ha 8 ben

♥ Jag älskar honom

Och jag sov oroligt inatt. Vaknade konstant med jämna mellanrum. Frös gjorde jag också, fastän jag sov i både strumpor och t-shirt. Som vanligt var det ensamt, men det var första gången det var kallt på länge. Jag är seg idag, vaknade nyss och har inte ens klivit upp ur sängen. Så var det med den gå-upp-kl-åtta på morgonen. Just nu gör det inget. Jag är så lycklig jag kan bli och det känns som att jag har fått krafter från igår. Hopp och tro och en fast övertygelse om att det här kommer att ordna sig. Trots alls, han har känslor för mig. Det har jag förstått nu och det gör att mitt hjärta sjunger som en ängel. Igår var en härlig dag, men en ännu bättre kväll. Det kändes som att jag var på min första dejt med honom. Då kom han upp till Bunken och hälsade på. Jag fipplade med dörren på huset och när jag vände mig om, ja, då stod han bara där. Tanken som for genom mitt huvud var "Var har du varit hela mitt liv?" Det var nog det konstigaste jag varit med om, för det kändes som att jag kommit hem. Och när vi tittade på film, kändes det som att vi alltid känt varandra. Ena ögonblicket kan jag tänka en sak, andra ögonblicket säger han just det. Ena dagen kan jag tänka jag är sugen på chips, då kommer han hem med en burk till mig. Det känns som att han är min tvillingsjäl. Det är bara vi som tillsammans måste lära oss att kommunicera bättre. För vi är rätt dåliga på det. Och nu har vi tvingats att försöka ändra på det och fasikens att vi ska lära oss!

en ensam tandborste

I glaset på toan står min tandborste. Den brukar vara vinröd, men den här är lila. När han sa att han inte ville mer, var det mycket jag förändrade. Ja, det känns så iaf. Bland annat gick jag till frisören och satte mig i stolen och sa; Gör nåt radikalt! Det var länge sen jag gjorde något radikalt med mitt hår. Senaste gången jag VERKLIGEN gjorde det, då gick jag i åttan på högstadiet. Jag och en kompis fick för oss att vi skulle snagga håret och i bakhuvudet skulle vi göra varsitt tecken. Min kompis gjorde ett kors och jag.... jag gjorde ett peacetecken. Ni må tro att våra klasskamrater reagerade när vi kom till skolan. Det var skitkul faktiskt. Den här gången blev det helt enkelt en halv frilla. Ni vet, som han skådisen i reklamen. En halv bulle... ett halvt efternamn osv... Han har ju en snygg hockeyfrilla och jag ville med ha en, men bara en halv. Så det gjorde jag... en halv frilla tack!

I glaset på toan står min tandborste. Jag hoppas att den ska flytta in i badrummet i huset och dela glas med någon annans tandborste. Det var film idag redan, lite oväntat från hans sida. I soffan idag satt två människor. Två människor som redan delat mycket, men som någonstans på vägen tappat tråden. Ikväll hittade vi änden på tråden och jag hoppas vi finner resten med tiden. Tråden har blivit lång och skör med tiden, så det gäller att inte råka dra i den för hårt och snabbt så den går sönder. Trots sin skörhet tror jag att den är stark. Stark så den klarar alla påfrestningar som blir. Den är stark som en spindels tråd.



(S)änglahet

Det var länge sen sist men i morse vaknade jag upp på diagonalen. Det brukade jag alltid göra när jag var singel, men aldrig som sambo. Det tog några veckor för min kropp att anpassa sig till att sova själv, men nu verkar den ta för sig av hela 120 centimers bädden, så mycket den vill. Jag gillar det inte det minsta. Jag ser inte fram emot att gå och sova, ensam - ja, med katten som sällskap förstås. Det är en väldigt trevlig katt faktiskt. Hon ser ut som ett hängbuksvin och hon äter sannerligen som en gris, därav utseendet kan jag tänka. Min pojkvän.. jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla honom ännu. Jag är inte riktigt på det klara vad som händer med oss. Det är en gåta just nu. Jag bor här - i ena huset - och han bor där - i det andra huset. Jag ser knappt skymten av honom, för han jobbar konstant, kommer hem efter nio på kvällarna. Jag hade bjudit in honom till film igår kväll, men han blev så sen att han inte hann. Så jag väntade med filmen till idag, men återigen hade han mycket att göra på jobbet - hemma runt klockan tio. Och jag fick ett sms. Det stod att om jag ville ha en kram så fanns han här. Det sms:et betyder en hel del för mig. All kommunikation med honom betyder mycket för mig. Jag saknar honom så mycket och att inte ens få vara nära honom längre gör att jag känner mig halv. Det var t om bättre när vi bodde i samma hus, även fast han gjort slut. Men då fick jag känna hans doft, titta på honom i smyg och insupa varje ögonblick jag kunde av min älskades uppenbarelse. Det är sannerligen inte lätt det här. Men nyttigt kanske. Nu har jag i varje fall bjudit in till en film i helgen, och jag sa att vi kanske kan ta den där kramen då. Jag hoppas att han vill, hoppas ni med, så kanske min önskan slår in. På fredag eller lördag blir det film!

The way of doing it

Is it the way of doing it that makes me happy? or is it just the way of learning it that makes me happy?

I honestly don't have a clue of what I'm talking about, anyhow... I really don't care.

In my life... I've always had someone to lean back on when hard times have come. I've never really been alone and that has been one of my mistakes. From nowon I really need to learn how to take care of myself and the things that are attached to me. I am actually looking forward to that. I want to learn to take care of my own economics and make my money last, 'til the next paycheck comes. I want to be independent. I want to be free to do what I like with my money, if it means going on a summer holiday or saving my money for harder times.

It is important to me! and I need to be 'free'!

xxx


Som bubblorna flyter omkring i en flaska champagne när man skakat den
 - spritter det uti min kropp
 En tro på oss och ett längtande hopp



XXX - för de som inte vet, det står för puss & kram


Förresten skulle jag älska...




... att trycka i mig en hel jävla plåt med hemgjort torgfia-godis just nu!



Mitt liv är laptop

GRRRRRREAT som Tony the Tiger säger!

Mitt liv är laptop just nu. Som vanligt. Ensam i sängen. Messade honom och frågade om han kunde vara behjälplig i morgon. Vad trodde jag? Att jag skulle få svar? När han är på fest?

Fy fan, vad patetisk jag är. Jag vet att jag inte borde med kan ändå inte låta bli att tänka att han sitter där och hånglar med nån jäkla dum blondin, som är lika fet som en anorektiker. Nån jävla brud som fladdrar med sina lösögonfransar och puffar upp sina fejk-bröst. Varför kan jag inte låta bli att tänka på honom? Varför måste han gå på fest? Är det för att befästa att han minsann har en massa kompisar som bjuder på roligheter och jag inte? eller vaddå? Jag förstår mig inte på honom.

Okej okej, det där med att få svar... han kanske inte har telefonen på sig... ehm, inte troligt för det har han jämt. Men han kanske bara är trött på mig och inte vill svara. Han har lagt ner och orkar inte bry sig. För nu minsann ska han ju festa och ha kul - kanske gå ut med de som är där och flörta hejvilt. Åh! Varför KAN JAG INTE låta bli? Ja.. jag vet. Jag är svartsjuk. Jag är sotis. Jag är FÖRBANNAD på alla jävla slynor som får vara med honom och inte jag. JAG vill vara slynan som är med honom. JAG vill vara hans jävla bitch.

Usch! Vad är jag ledsam och tragisk idag.... men jag kan inte låta bli. Idag känner jag mig sjukligt sjuk som lägger så mycket tankar på honom. Det är väl för att han är på fest. Jag vet egentligen att han aldrig skulle göra nåt med nån annan..... så länge vi var tillsammans. Men det är ju det. Vi är ju inte tillsammans.

Jag vet inte vad jag ser det som. Ett break! Ett vilo-läge, som det man har på datorn kanske. Och när man vill använda den igen trycker man på knappen. Men jag... jag är rädd för att trycka på knappen... för datorn kanske inte startar igen. Därför väntar jag.... väntar tills den vilat klart. Jag bara hoppas att den startar då....



Jag har verkligen asatråkigt

Ni kanske förstår att jag har skittråkigt. Av tidigare, intelligensbefriande inlägg, tycker jag mig man kan urskilja viss tristess i mitt liv just nu. BLÖH! Jag har astråkigt! Själv. Hemma en lördag. Passa djuren. Titta på teve. Sitta framför datorn. Se en film. Rasta djuren. Sitta i soffan. Igen å igen å igen å igen. Snacka om att jag har tråkigt. I'm bored! Det finns inget att göra och jag har ingen ro i kroppen att hitta på något att göra. Min kropp är trött på att sitta still. Jag är trött på att sitta inne. Jag är trött på att passa sjuka djur. Jag är trött på att vara hemma hela dagarna. Jag är så jävla trött, trött ,TRÖTT på det så jag spyr snart.

Jag är trött på att inte veta. Jag är trött på att inte få besked. Om jobbet. Om oss. Om mig.
Jag är så jävla TRÖTT! Jag HATAR att vara begränsad. Jag är så jävla sick and tired på att sitta inne, dag ut och dag in. FAAAAAN, det känns som att jag har gjort det i ett halvår och det har 'bara' varit sen i början på november.

Det ska bli skönt, så SKÖNT att få slänga ut djuren om några veckor.  För jag är lealös, uthungrad på frisk luft och jag längtar efter att få åka till gymmet och träna. Jag känner mig verkligen liten och utmattad. Orkeslös och dränerad på min livskraft. Trött i kroppen.
- Ofräsch - Oklippt - Orakad - Blek om nosen -

Jag behöver komma ut!! Så jag slipper höra de jäkla mössen tassa omkring på vinden!



D7

Hmm...



                                                                                                                       krek






                               blöh                                                               -fan



                                                                               APA



astråkig                                                                                                                                  Lördag!




Pinsamt möte

Ni vet när man önskar att man inte skulle bli störd av någon? När man ser för jäklig ut i håret, har skitiga kläder på sig och är allmänt ovårdad? Eller när man precis har kommit ur duschen och inte har några kläder alls på sig?
Nåväl.. jag är inget av det just nu, men jag skulle gärna bli störd av grannen i huset intill.

Jag blir inte störd - jag skall däremot berätta en historia för er.

Det var en vinterdag när jag bodde i Bunken, som ligger strax utanför Karlholm, som i sin tur ligger några mil ovanför Tierp. Vi befinner oss alltså i Upplands län. Där bodde jag när jag mötte min älskade. 50mil ifrån här.

Den vackra vinterdagen bestämde jag mig för att jag skulle ta en dusch, jag hade precis varit aktiv och gjort något. Jag tror att klockan var, antingen runt elva eller ett, på dagen. Nåja, det gör detsamma vad klockan var. Jag hade i varje fall rivit av mig kläderna,  så jag var spritt språngande naken när jag hörde mina djur därute börja bröla. Oj, är min första tanke, är det nån som kommer? Tilläggas ska, så ni förstår osannolikheten för det hela, är att huset jag bodde i hade de närmsta grannarna 5km bort, åt båda håll. Nåväl, brölandet fortsatte och plötsligt knackar det på ytterdörren.
"Aj då! Vad fasikens ska jag göra?" Inga kläder i köket och inga i sovrummet. Allt låg nämligen i vardagsrummet och för att komma dit måste jag ta mig förbi halldörren och det var lättare sagt än gjort. Ytterdörren hade nämligen ett långt smalt fönster i sig, vilket gjorde att hur jag än bar mig åt, skulle den här människan som förmodligen stod och tittade in genom fönstret, se en främmande människas kropp à la naturell med en vilt sökande blick efter något att slänga runt sig. Den där blicken jag talar om, den landade iallafall till slut på....
 MIN HUNDOVERALL!

Haha! Bright idea, tyckte jag och ålade mig raskt i den. Att jag sedan öppnade dörren iklädd en vinteroverall, rufsig i håret, småsvett och med mina nakna tår spretandes åt alla håll - ja, det hör väl inte till ovanligheterna sådär ute på vischan! :-) Ehm... det var min sommarstugegranne längst ned som kommit från Stockholm för att semestra lite, en man, lite äldre modell. Det var så att de inte hade något vatten just för tillfället, så han kom för att fråga om han kunde få en hink av mig. "Mmmm... självklart", sa jag och servade honom lite vatten, med förklaringen att; "Jag preeeecis var på väg ut med min hund."

Jaha.. där stod jag, naken i min overall, med rufsigt hår och skrattade inombords.
Sen tog jag vackert min hund i koppel och gick ut en sväng på gården!




 


Jag har nog misstagit mig

Det var nog fel, det jag trodde. Det där extra jag kände känns inte mer. Jag vet inte längre vad jag ska tro. Jag är vilse. Jag är ensam. Hela dagarna, hela nätterna.

Jag ringer! Jag ringer dig för att få lite sällskap. Jag ringer, för jag kan inte åka till dig.
Jag har inte råd.

Bilen är trasig. Fjädern fram är fortfarande sönder. Jag har knappt några pengar kvar. Snart måste jag beställa mat till djuren. Det känns tufft, det ska jag medge. Att inte ha ett jobb. Gå hemma hela dagarna och vakta på den sjuka. Jag kunde lika gärna haft fotboja!

Det är jag !    Hallåååååå.... det är JAG!        Kan du inte höra mig?




PringleS

Vem fan äter chips i min säng?
Det är smulor överallt!


För det  är nån som ligger i mitten på sängen.

Det är nån som delar täcke med katten.

Katten äter inte Pringles-chips i sängen.

Jaha... ja just ja.... det var visst jag.



GriGri...Griiiiiisöga

Jag är a
              s
                a
                  t                                                                                            i
                   r                                                                                        t
                    ö                                                                                   t
                      t                                                                              a
                       t                                                                          N
                        ....................................... Låt mej bara sova!


morronGnuggis

Vaken med storgäspningar flera gånger på raken. Uppstigen än, nej... fredag och lite extra kvardröjande mys i sängen. Finns väl inget bättre än att ligga lite extra och bara gotta sig åt värmen under täcket - speciellt när det är nybäddat kvällen innan.
*aaaaah...gott*

God morgon mina vänner! Hoppas helgen blir trevlig för Er! ♥



Det säger DOH!

Urka-burka i min mage. Blöh.. jag är full med choklad, ända sen igår.
Magen behöver gympa, men kan ingen få.

Det är ingen fart här hemma, förutom på djuren. De far runt som små basilusker på upptäcksfärd efter nya näsor att infiltrera. Men JAG är inte förkyld - som så många andra. Lyllo mej! Jag ska minsann klara mig från det. Ni andra... ni kan gott ha alla förkylningar, men försök inga ge till mej, för då åker du på en tjottablängare så det heter duga.

Sömsa-pömsa.. jag måste sova. Nu börjar jag bli duktig på att gå upp på morgonen. Det betyder att jag är trött på kvällen. Och tänka sig - klockan är inte ens elva. Det går åt rätt håll.

Gästerna har varit här och smakat på min chokladkaka och mina konstiga chokladgodisar. De åt iaf och blev inte förgiftade - så jag antar att det var ätbart. Kaffe fanns det också till... annars satt vi bara mest still. Konverserade om dittan å dattan, och visst fick jag mej ett skratt eller två. Gott. Det behövde min själ. 



Vi gick till festen

Vid dörren undrade jag verkligen om jag hade gjort rätt som släpat med mig kompisen till den där festen!?! Den där killen som hade festen var ju hennes förra pojkvän och när vi nu stod där och plingade på, kunde vi höra ett mummel innanför dörrarna, och när dom sedan öppnades kom det ut en tjej med råttfärgat hår, om än det var ordnat i en snygg frisyr och sa; Ehm... du kan komma in, men inte hon!

VA? Jag? Men inte hon? Men va faaan....

Min kille kom fram och nämnde nånting om att hennes före detta inte ville att hon skulle komma in, för han hade nån ny donna han pratade med... det skulle bli för jobbigt, typ. -Jaha, sa jag... det var ett misstag att komma hit. -Kom! sa jag till min kompis, vi går härifrån.
 Det betyder ingenting!



bubbelKropp

I min kropp bubblar det just nu. Det bubblar kolsyrebubblor av fantan jag drack till filmen - nej, det bubblar bubbelbubblor som det gör när man är kär. Det bubblar i min kropp. I mitt hjärta och i min hjärna - som egentligen borde säga stopp. Det finns fortfarande lite hopp.

Ikväll bakade jag en chokladkaka, mmm... den blev jättegod. Jag delade med mig och lät min älskade smaka, vi har ofta samma tycke och smak vad det gäller mat. Jag delade filmen också med honom, i varsin ände på soffan vi satt. Filmen var lite töntig - Eragon var det som red på sin drake, men nånstans kändes det som att storyn var lite lam - och han lärde sig allt väldigt fort. Nej, det var inte den bästa fantasy-filmen jag sett, men okej, nu har jag sett den.

Hoppet ligger i det här. Jag är kär. Och min älskade har bjudit med mig för att göra något roligt, datumet är dock detsamma som något annat jag ser som extremt roligt och något jag gärna vill göra. Jag sa att det kanske var ett dumt datum - ty någonstans där ska jag ju flytta också. -Ja-aa, säger min älskade, vi får väl prata om det där, och hur vi ska göra.

Är jag dum? eller anar jag en skymt av... kanske, kanske... ? Måhända jag tolkar in för mycket. Men han lade sin hand på min... han lade sin hand på min...


Det är jag Gud. Igen. SNÄLLA, låt min raring hitta tillbaka till mig. Låt oss tillsammans klara det här och jag lovar.... jag lovar... Jag ska aldrig mer ta honom för givet, aldrig mer ta oss för givet. Varje ny dag ska vara en ny dag, full av liv och kraft, och önskan om ett bättre liv. Ett bättre liv för honom, ett bättre liv för mig. Och ett bättre liv för oss, tillsammans.




Grisond ryggfan

säger nöff å aj! gör väl grisen med om man nyper den i fettet
okej, nej inte aj... men han kanske biter en som fan
om man inte är snabb att dra bort handen


120-sängen hatar mej!!
okej...
bara så du vet säng, jag hatar dej tebax... Så häääääääääääääääääääääär mycket !!!


Naken i min säng...

... ligger du kvar medans jag är på toa å skiter...!

-----------------------------------------------------------------------------------

Det är WIHOOO!    I made it!
Jag har placerat mig under täcket i sängen, före klockan 23:00.

Mitt i sängen. Ensam. Ingen killes täcke att snuggla mina fötter under för att värma dem. Han är i andra huset. Det som ligger några meter härifrån. Inne. I vårat hus. Jag har bott där jag med. Nu får jag se det förvandlas under hans händer och hans smak. Bara att vackert titta på.

Nåja... jag ligger iallafall i sängen... sällskapet av katten om natten.
Det är bara att se verkligheten i ögat - helt jävla solo är jag inte!



My mind has gone stiltje

__________________________________________________________________________
_____________________________
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
_______________________________________________
--------------
------
____________________________!



*mmmM... loveLY*

Nöjd - lugN - jag - GLaD




Nästipp - sMaL - frUsen

 

kväLL - tEVe - SOffAn




Jag är fånig...

...säkert är jag fånig och tolkar in alldeles för mycket nu. Men jag ÖNSKAR så gärna i mitt hjärta att han vill ge oss en chans, en ärlig chans där vi båda gör en ansträngning. Ty, jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han betyder mer för mig än mig själv (jag fattar inte att jag säger så).

En gång i tiden betydde jag mest för mig, efter mig kom mina djur... Nu är det mest bara HAN!

Det är inte så att jag lagt bort mig själv, men känslorna för honom är så starka, så starka att jag aldrig upplevt något liknande. Jag är livrädd för att förlora honom. Mitt hjärta bara bultar bara jag tänker på det. Förlora honom! Ne-eej, jag vill inte det. Jag har inte tappat bort mig själv, jo, jag gjorde det ett slag. Speciellt när han talade om för mig att han inte ville mer. Jag förlorade mig själv. Jag förlorade min själ. För första gången i mitt liv kände jag det verkligen som att jag bokstavligen ville dö. Men jag vill inte dö!

Jag vill ha ett liv - med honom. Jag vill ha familj - och den ska vara med honom.

...säkert är jag fånig och tolkar in alldeles för mycket nu. Men mitt hjärta känner något speciellt. Det pirrar och bultar och tar glädjeskutt när jag ser honom. När jag får ett sms från honom får jag ett fånigt leende på läpparna. Under den tiden vi varit tillsammans har jag - varje dag - vaknat med honom i huvudet och den där larviga känslan i hjärtat... jag är KÄR.

Om det fanns en Gud och han kunde höra min bön... Ja, då skulle jag be att han för en gångs skull gav efter för min önskan och gav mig tillbaka mannen jag älskar och vill leva resten av mitt liv med.

Verk i kroppen

Det verker - eller rättare sagt värker i min kropp! Både huvet och ryggen just nu...

... å trött är jag.......... Zzzzzzzzzzzzz.....

Det blir inte bättre än att lägga sig i soffan och slöslagga framför teven en stund. Bara jag int' sabbar så jag inte kan sova före tolvslaget inatt.

Pömse-jag. Bäst att rasta djuren, sen längtar soffans dyna efter mig en stund....

Jag pensionssparar inte för LOTTO

Om jag bara vann flera miljoner på Lotto, det kan jag väl få göra? -Jag vill också... -JAG VILL OCKSÅÅÅÅÅÅ! städa badrummet!!! Varför ska brorsan alltid få?

Precis... varför ska alla andra alltid få? Varför kan inte JAG få vinna på lotto, jag som spelat så många gånger och spenderat mina futtiga kronor. Jag som omsorgsfullt prickat för mina nummer, helhjärtat övertygad om att nu... NU blir det mina nummer som dras *suck* Det närmsta jag har kommit var två sista siffrorna rätt på Jokern, jag vann tvåhundra spänn tror jag... ja, lite mer var det kanske.

Brorsan min, ja HAN vann minsann över fyratusen pix på en Dagens Dubbel en gång. Det var typ dagen innan julafton eller nåt, en gång för många år sen. Lyllo han. Sen spenderade han dom säkert så fort han kunde.

Nu spelar jag varken på lotto eller pensionssparar. Jag hårdbantar. Har man inget jobb, har man heller inga pengar. Och utan dom dras lyxvarianten av grädde i köttfärssåsen in och glasögonen putsas fina varje dag, för i ögat finns naturlig lins, men inget mer...

Plocki-Peng

SKiT bil!!  Hel-etes jä-lars bil!!!

En NY bil, om än en GAMMAL, och det första den gör är att GÅ SÖNDER!
Jag har inte ens kört biljäkeln 25 mil och den bara pajar *suck*
Det var ju INTE det som var planerat. Fy faaaan, rent ut sagt.
För jag har inte pengar till att laga. Nåväl... nånstans får jag fixa.


- Råna bank?
- Stjäla från pensionär?
- Sälja djur?



Nej, jag vet minsann var jag ska få pengarna ifrån.
Jag plockar dom från mitt penga-träd ... SÅKLART!



FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!



Dagens uppgifter

  • frukost
  • mata djuren
  • jobbsökeri
  • ringa jobbet jag har på g
  • aktivera djuren fysiskt
  • äta mat
  • duscha
  • surfa lite
  • glo på teve
  • mata djuren
  • kvällsmat
  • sova

Jag ska baske mej...

... ändra om mitt liv och ta pusselbitarna jag har och lägga dom på stället dom skall vara på!

Jag ska banne mej förändra och skapa mej mitt eget liv - ett jag kommer att älska!

Vet ni alla om att jag faktiskt numera HAR en pusselbit bakom örat? Förr var det nåt annat där, något jag inte ville ha där. Det är en tatuering jag talar om. 2007 gav min älskling mig en tatuering när jag fyllde år och jag kunde tatuera över den hemska jag hade där, då blev det en pusselbit - det var svårt att göra nåt bra av den som var - och en pusselbit blev det, då det var ont om idéer. Ska jag vara ärlig var det han jag älskar som kom på det. Jag ville ha nåt annat först, men det skulle inte bli bra, så då tyckte jag pusselbiten var näst bäst.

Nu vill jag gärna ha fler tatueringar, i dagsläget har jag bara tre, och jag önskar mej en ny, på vaden upp mot låret. Vad det ska vara och så kan jag ju inte berätta - för då kanske du snor min idé... och det var ju faktiskt det... MIN IDÈ, så du kan gott hitta på en egen!!

Nähä... nu är det dags att tacka för mej, det är sent igen, men jag ska försöka att lägga mig liiite tidigare än vad jag gjorde igår. Överhuvudtaget ska jag försöka att lägga mig före midnatt i fortsättningen och gå upp lite tidigare än klockan tio på förmiddagen. Vid åttasnåret iaf. Ja... det blir bra! Nattinatt på er därute, må drömmarna vara söta.

Jag behöver terapi

Idag har jag tagit ett steg framåt - jag har vunnit en bit mark - känns det som iallafall. Jag har gjort mig medveten och förkunnat för mig själv att jag kan - bara jag vill.

Jag är JAG! Jag är BRA! Jag ÄR!

Jag ÄR  mer än vad jag tror att jag är och jag KAN mer än vad jag tror att jag kan. Jag har bestämt mig för att börja i terapi, ja, så fort min ekonomi tillåter. Jag ska tamejsjutton skaffa MEJ hjälp till att nysta upp mig själv och ta reda på vem jag är. Jag inser det.... jag behöver hjälp!! Och jag tänker INTE skämmas för att jag talar om det!

Jag har en stor käft - så allt får rum

Det är mitt i natten och jag vet att förmodligen de flesta av er ligger och sover vid det här laget. Alla utom jag. Jag har blivit duktig på att vända på dygnet och sova bort morgonen - varför vet jag inte. En dum gammal vana från tonåren kanske? När jag inte har tid att tänka på dagen, tänker jag på natten istället. Sen sover jag lite grann, vaknar, gör mina grejer och så tänker jag innan jag sover igen.

Idag var en kompis här och hon hade med sig kebab som vi smaskade i oss innan vi satte på en film med Jessica Alba. Vi var helt överens om att hon minsann är en tjej som fått allt utseende som en annan inte har. Lyxigt... Hur kan man bara födas och bli så snygg? Somliga har tur? Nåja, jag ska inte klaga... jag är väl ingen fetknopp direkt som inte orkar röra på mig, och heller ingen anorektiker, för jag älskar mat. Ibland tror jag minsann att jag älskar godis mer än jag älskar mat.

Det verkar ha blivit en tendens till att äta väldigt mycket choklad igen - något jag nästan hade lyckats bli av med. Alltid har jag varit en sucker för choklad i alla former. När det kommer till choklad har jag extremt svårt att stå emot. Hemligheten med att jag inte blir tjock? Tja-aa... äter jag choklad blir jag ju mätt, och det betyder att jag inte äter så mycket av allt det andra jag egentligen borde äta. T ex frukt och grönsaker och sallad... Well, erkännas ska att grönsaker å sånt är väl inte det högsta som står på min lista till middag. Jag är en kött- och potatismänniska! Ingen vegetarian direkt. Jag är nog den ohälsosammaste personen jag vet om jag ska vara ärlig. Riktigt vidrig är jag, åtminstone om man ser till godis-sidan. Så se upp där ute, för rätt vad det är har jag snott din påse med godis!!!

Jag har hopp

Jag mår rätt så bra idag. Jag ligger i sängen med laptopen på täcket och katten är jämte mig och ligger och tvättar sig fin inför nattens sömn. Jag är rätt så glad idag. Ett litet hopp om framtid finns ändå, sen vet man ju aldrig på förhand hur det ska gå. Går det att lösa? Är alla hinder överstigbara? I mitt hjärta önskar jag....

Det är sent, igen, och mina ögon är trötta. Känner mig rätt sliten och hängig och grå. Gammal kanske är rätt ord då? Näe.. jag har mått rätt så bra idag. Jag ringde om det där jobbet jag sökt, och det lät ganska så positivt i andra änden. Jag är livrädd för att söka jobb, visste ni det? Nej, det visste ni kanske inte. Trodde ni kanske inte egentligen. Ni trodde säkert jag var rätt så självsäker och så, men jag är inte det. Jag har dålig självkänsla tycker jag själv, lite tro på mig själv, speciellt vad det gäller arbete. Kanske det är så för att jag haft två jobb och inte fått stanna kvar efter provanställningen. Kanske det är för att jag är så pass gammal och inte har så mycket med mig i bagaget. Jag tycker alltid jag gör dåligt ifrån mig på intervjun, även om det kanske inte är så. *pust* Jag borde gå en kurs i att lära mig att bli mer självsäker när det gäller att promota mig själv. Ibland kan jag, men för det mesta känns det som att jag inte kan.... Jag antar att det där är nåt jag får träna på, för det är ju inget jag bara blir bättre på, bara sådär.....

Jag har en plan! Och den ska jag presentera sen för nån... kan ni hålla tummarna för mig?


En ny dag

Jag vaknade med den nya dagen i min hand. Sakta öppnade jag handen för att se om min nya dag innehöll några ljusglimtar. Sakta, sakta.... och faktiskt att den kanske gör det ändå!?
I förrgår natt blev det ett långt brev via mailen till honom. Igår kom han hem utan att säga något om det, men det kan ju ha varit för att han faktiskt inte läst det. Så när denna dagen tog sin början och jag gick ut för att kolla min mail, fanns det där!! Svaret! Med blodet pulserande i mina ådror, ett nervpirr i min kropp och önskan om ett svar i mitt hjärta, öppnade jag svaret. Svaret på min fråga om det var helt slut, om han kunde tänka sig alternativ, som t ex att vara särbos, flickvän-pojkvän? Jag frågade om hans tro och hopp om oss var helt borta ur hans hjärta. Han säger nämligen att han har känslor kvar för mig. Så länge det är så kan mitt hopp inte dö ut och jag famlar efter strået som skall vara min överlevnad. Svaret jag fick var att han inte tänkt i dom banorna...

Inom mig finns hoppet kvar nånstans. Det är så mycket som spelat in för oss, ibland känns det som att det bara varit ren otur här hos oss. Nåväl, jag ska inte klaga... alla förhållanden har sina problem. Det gäller ju att man löser dom - tillsammans.

Överskriden gräns

Gränsen är redan överstigen! Vilken jäkla gräns undrar ni? Min sovgräns naturligtvis! Trött som fan är jag och ögonen försöker övertala mig att gå och sova. Men jag vill inte! Jag vägrar!! Det borde jag gjort för länge sen förresten. Jag borde vägrat livet fuck with me!!! Jag borde ställt mig upp och sagt; Nu är det nog! Inte mer!

Mitt motto har fått se sina gränser tänjas till den grad där det nästan förfallit som motto. Oförskämt!

"Det löser sig alltid"

Håll i sig kära motto, vi överlever den här dagen också. Om du håller mig om ryggen ska jag göra samma sak för dig.  Om vi, tillsammans, kan kämpa oss igenom det här, ska du för evigt vara min vän, och jag din.

Daddy'O

Ibland önskar jag att min pappa var i livet. Min riktiga pappa. Han dog när jag var 23. Jag lärde aldrig känna honom. Träffade honom endast ett fåtal gånger när jag var i tonåren. Då förstod jag inte vidden och vikten av att ta vara på den tid vi hade tillsammans. En dag var det bara för sent. Det var väl inte så att han var så värst intresserad av att lära känna mig, det ska jag ju inte förneka. Mina bröder var mer intressanta att kännas vid, kanske just för att de var killar. Det fanns väl mer gemensamt bara där antar jag. Men ibland önskar jag att jag fått lära känna min far och fått se och förstå vilka sidor jag ärvt från hans sida. Jag har ingen pappa. Det gör mig ledsen. Jag har alltid velat ha en pappa som kunnat krama mig och trösta mig när jag varit ledsen.

I min familj har vi aldrig varit så duktiga på att kramas överhuvudtaget. Det kanske är därför jag har svårt att kramas när jag träffar kompisar. Fast jag VILL så gärna kramas. Ge kramar och få kramar. För jag är rätt go egentligen, under skalet som ibland kan te sig lite hårt för de som inte känner mig. Många som träffar mig tillfälligt tror att jag är en tuffing, svår att komma nära inpå. Det var faktiskt en som sa så till mig på den nyårsfesten jag var på. Att jag hade ett hårt skal. Jag har inte det, fast det kommer  fram ibland när jag blir sårad, då sluter jag mig inom mig själv och jag vill inte komma fram igen.

Det finns ingen att krama... ingen som sitter med mig i soffan och bara myser... det finns ingen pojkvän mer, som gör så att mitt hjärta lyser... Jag önskar att jag kunde släppa honom bara. Jag önskar mig lugn i kroppen och ro i hjärtat.
Jag önskar jag hade någon att krama!


En hjälpande skrift

Det hjälper kanske att skriva ur sig skiten? Nedslag på tangenterna - DONK - DONK - DONK

Lusten att skrika, skriiiiiiiiiiiiiiiiiika har funnits inombords länge nu. Jag vill ställa mig mitt ibland folk och bara fullkomligt skrika:   
Vad jag HAAAATAR världen!    Vad jag HAAATAR mitt liv!    Vad jag hatar mej!

Bli min kompis igen.. jag vill bli min egen kompis... det känns som att det var jag som gjorde det här mot mig själv.

DONK - DONK - DONK

Jag är trött -
vet inte längre vad som är rätt och fel
Jag är trött - trött på att försöka mer
Jag är trött - vill inte vara mig själv
Jag är trött - kan jag få någon annans skor?
Jag är trött - på att älska förgäves

...jag är trött på mig just nu



Vilse i pannkakan

Hur jävla vilse får man lov att bli egentligen?
VARFÖR har jag gått fel och tagit den mörka vägen istället för den ljusa? I mitt liv väljer jag tydligen alltid fel väg, det verkar vara ett bestående val som återkommer med jämna mellanrum. Vad ska jag göra för att bryta ljuset i prisman, så jag kommer till den ljusaste punkten som lyser upp i mitt liv? Var ÄR min ljusa punkt? GE HIT!
Jag trodde jag funnit den, men den gjorde som räven, och slank ur näven. Mitt framför näsan, mitt på ljusa dan, bara tokdog den. PUFF! POFF! Häck-väck! All gone!



Puff EYE

Nyvaken och sorgsen       *alltid lika sorgsen*

Känner mig så jäkla bedrövad...

Ögonen gör ont! Dom är puffiga av all gråt från igår. Det kändes som att jag grät mitt blod ur min kropp igår. Det gjorde så ont, SÅ ONT! Jag har aldig upplevt fysisk smärta över att ha blivit sårad av den jag älskar, men nu vet jag hur det känns. Det gör ont  i magen. Det gör ont i kroppen. Det gör ont, så förbannat ont i hjärtat. Det känns som att det aldrig ska försvinna, det känns som att det aldrig ska bli bra. Det har gått strax över två månader nu och det känns inte ett dugg bättre än det gjorde då. Jag är så ledsen.... så ledsen så det går inte att beskriva.... Det är svårt att försöka vara positiv, svårt att försöka se något positivt i vardagen just nu. Jag ser bara hinder i min väg... ett ensamt liv... utan honom.

SängDJÄVUL!

Den jävla sängen står därinne - oinbjudande, grå och tråkig!

En 120-säng, en SULTAN från IKEA. Säkert värd hela 2000 spänn med madrass å allt. Förbannade jävla säng. Jag HATAR DEN! 160-sängen vi köpte tillsammans för över 20000 SEK har gjort som han... flyttat in i huset! F-N! JAG HATAR DEN!!!!

JAG VILL INTE
separera!
JAG VILL INTE LÄMNA HONOM! Varför kan han inte FATTA det?

Mitt liv är numera VÄRDELÖST! Förbannade jävla asliv jag inte ens bett om att få!



..........suck.........jag älskar honom!




AAAS!!!

Jag är så jävla förbannad!!!

Jag känner mig

SVIKEN, LURAD och BEDRAGEN

Jag är dumpad sen några månader tillbaka och jag är inte på långa vägar ens i närheten av att komma över det. Det värstaste av allt är att jag älskar honom. Han älskar inte mej. Fråga mej inte vad som hände. Det var väl lite knöligt från och till under 2007, men jag trodde inte att han skulle ge upp och sen en vacker dag bara blurpa ut; Jag älskar dej inte mer!

PISS!!!!

Jag känner mig så lurad. Jag är fan ingen ung tjej längre som längtar efter att gå på dejter med killar för att eventuellt hitta mannen i min dröm, mannen i mitt liv.

JAG HAR REDAN HITTAT HONOM!!


Så känns det iaf. Jag har varit i flera olika stadier nu, där jag upplevt förlorad kärlek, hat mot alla efterkommande ladies i hans liv, ångest, lust att ta död på mig själv, i början förnekelse, sedan insikt och acceptans. Jag HATAR att han lämnat mig. Jag gråter min själ ur min kropp. Jag VILL INTE lämna honom och ändå är jag tvungen. Han älskar mej inte. Vore jag en häxa hade jag förtrollat honom, en gång i tiden gjorde jag det, men förtrollningen har släppt och nu står jag ensam, utan honom.


RSS 2.0