Vi gick till festen
Vid dörren undrade jag verkligen om jag hade gjort rätt som släpat med mig kompisen till den där festen!?! Den där killen som hade festen var ju hennes förra pojkvän och när vi nu stod där och plingade på, kunde vi höra ett mummel innanför dörrarna, och när dom sedan öppnades kom det ut en tjej med råttfärgat hår, om än det var ordnat i en snygg frisyr och sa; Ehm... du kan komma in, men inte hon!
VA? Jag? Men inte hon? Men va faaan....
Min kille kom fram och nämnde nånting om att hennes före detta inte ville att hon skulle komma in, för han hade nån ny donna han pratade med... det skulle bli för jobbigt, typ. -Jaha, sa jag... det var ett misstag att komma hit. -Kom! sa jag till min kompis, vi går härifrån.
Det betyder ingenting!
bubbelKropp
Ikväll bakade jag en chokladkaka, mmm... den blev jättegod. Jag delade med mig och lät min älskade smaka, vi har ofta samma tycke och smak vad det gäller mat. Jag delade filmen också med honom, i varsin ände på soffan vi satt. Filmen var lite töntig - Eragon var det som red på sin drake, men nånstans kändes det som att storyn var lite lam - och han lärde sig allt väldigt fort. Nej, det var inte den bästa fantasy-filmen jag sett, men okej, nu har jag sett den.
Hoppet ligger i det här. Jag är kär. Och min älskade har bjudit med mig för att göra något roligt, datumet är dock detsamma som något annat jag ser som extremt roligt och något jag gärna vill göra. Jag sa att det kanske var ett dumt datum - ty någonstans där ska jag ju flytta också. -Ja-aa, säger min älskade, vi får väl prata om det där, och hur vi ska göra.
Är jag dum? eller anar jag en skymt av... kanske, kanske... ? Måhända jag tolkar in för mycket. Men han lade sin hand på min... han lade sin hand på min...
Det är jag Gud. Igen. SNÄLLA, låt min raring hitta tillbaka till mig. Låt oss tillsammans klara det här och jag lovar.... jag lovar... Jag ska aldrig mer ta honom för givet, aldrig mer ta oss för givet. Varje ny dag ska vara en ny dag, full av liv och kraft, och önskan om ett bättre liv. Ett bättre liv för honom, ett bättre liv för mig. Och ett bättre liv för oss, tillsammans.
Grisond ryggfan
okej, nej inte aj... men han kanske biter en som fan
om man inte är snabb att dra bort handen
120-sängen hatar mej!!
okej...
bara så du vet säng, jag hatar dej tebax... Så häääääääääääääääääääääär mycket !!!
Naken i min säng...
-----------------------------------------------------------------------------------
Det är WIHOOO! I made it!
Jag har placerat mig under täcket i sängen, före klockan 23:00.
Mitt i sängen. Ensam. Ingen killes täcke att snuggla mina fötter under för att värma dem. Han är i andra huset. Det som ligger några meter härifrån. Inne. I vårat hus. Jag har bott där jag med. Nu får jag se det förvandlas under hans händer och hans smak. Bara att vackert titta på.
Nåja... jag ligger iallafall i sängen... sällskapet av katten om natten.
Det är bara att se verkligheten i ögat - helt jävla solo är jag inte!
My mind has gone stiltje
__________________________________________________________________________
_____________________________
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
_______________________________________________
--------------
------
____________________________!
*mmmM... loveLY*
Nästipp - sMaL - frUsen
Jag är fånig...
En gång i tiden betydde jag mest för mig, efter mig kom mina djur... Nu är det mest bara HAN!
Det är inte så att jag lagt bort mig själv, men känslorna för honom är så starka, så starka att jag aldrig upplevt något liknande. Jag är livrädd för att förlora honom. Mitt hjärta bara bultar bara jag tänker på det. Förlora honom! Ne-eej, jag vill inte det. Jag har inte tappat bort mig själv, jo, jag gjorde det ett slag. Speciellt när han talade om för mig att han inte ville mer. Jag förlorade mig själv. Jag förlorade min själ. För första gången i mitt liv kände jag det verkligen som att jag bokstavligen ville dö. Men jag vill inte dö!
Jag vill ha ett liv - med honom. Jag vill ha familj - och den ska vara med honom.
...säkert är jag fånig och tolkar in alldeles för mycket nu. Men mitt hjärta känner något speciellt. Det pirrar och bultar och tar glädjeskutt när jag ser honom. När jag får ett sms från honom får jag ett fånigt leende på läpparna. Under den tiden vi varit tillsammans har jag - varje dag - vaknat med honom i huvudet och den där larviga känslan i hjärtat... jag är KÄR.
Om det fanns en Gud och han kunde höra min bön... Ja, då skulle jag be att han för en gångs skull gav efter för min önskan och gav mig tillbaka mannen jag älskar och vill leva resten av mitt liv med.
Verk i kroppen
... å trött är jag.......... Zzzzzzzzzzzzz.....
Det blir inte bättre än att lägga sig i soffan och slöslagga framför teven en stund. Bara jag int' sabbar så jag inte kan sova före tolvslaget inatt.
Pömse-jag. Bäst att rasta djuren, sen längtar soffans dyna efter mig en stund....
Jag pensionssparar inte för LOTTO
Precis... varför ska alla andra alltid få? Varför kan inte JAG få vinna på lotto, jag som spelat så många gånger och spenderat mina futtiga kronor. Jag som omsorgsfullt prickat för mina nummer, helhjärtat övertygad om att nu... NU blir det mina nummer som dras *suck* Det närmsta jag har kommit var två sista siffrorna rätt på Jokern, jag vann tvåhundra spänn tror jag... ja, lite mer var det kanske.
Brorsan min, ja HAN vann minsann över fyratusen pix på en Dagens Dubbel en gång. Det var typ dagen innan julafton eller nåt, en gång för många år sen. Lyllo han. Sen spenderade han dom säkert så fort han kunde.
Nu spelar jag varken på lotto eller pensionssparar. Jag hårdbantar. Har man inget jobb, har man heller inga pengar. Och utan dom dras lyxvarianten av grädde i köttfärssåsen in och glasögonen putsas fina varje dag, för i ögat finns naturlig lins, men inget mer...
Plocki-Peng
En NY bil, om än en GAMMAL, och det första den gör är att GÅ SÖNDER!
Jag har inte ens kört biljäkeln 25 mil och den bara pajar *suck*
Det var ju INTE det som var planerat. Fy faaaan, rent ut sagt.
För jag har inte pengar till att laga. Nåväl... nånstans får jag fixa.
- Råna bank?
- Stjäla från pensionär?
- Sälja djur?
Nej, jag vet minsann var jag ska få pengarna ifrån.
Jag plockar dom från mitt penga-träd ... SÅKLART!
Dagens uppgifter
- frukost
- mata djuren
- jobbsökeri
- ringa jobbet jag har på g
- aktivera djuren fysiskt
- äta mat
- duscha
- surfa lite
- glo på teve
- mata djuren
- kvällsmat
- sova
Jag ska baske mej...
Jag ska banne mej förändra och skapa mej mitt eget liv - ett jag kommer att älska!
Vet ni alla om att jag faktiskt numera HAR en pusselbit bakom örat? Förr var det nåt annat där, något jag inte ville ha där. Det är en tatuering jag talar om. 2007 gav min älskling mig en tatuering när jag fyllde år och jag kunde tatuera över den hemska jag hade där, då blev det en pusselbit - det var svårt att göra nåt bra av den som var - och en pusselbit blev det, då det var ont om idéer. Ska jag vara ärlig var det han jag älskar som kom på det. Jag ville ha nåt annat först, men det skulle inte bli bra, så då tyckte jag pusselbiten var näst bäst.
Nu vill jag gärna ha fler tatueringar, i dagsläget har jag bara tre, och jag önskar mej en ny, på vaden upp mot låret. Vad det ska vara och så kan jag ju inte berätta - för då kanske du snor min idé... och det var ju faktiskt det... MIN IDÈ, så du kan gott hitta på en egen!!
Nähä... nu är det dags att tacka för mej, det är sent igen, men jag ska försöka att lägga mig liiite tidigare än vad jag gjorde igår. Överhuvudtaget ska jag försöka att lägga mig före midnatt i fortsättningen och gå upp lite tidigare än klockan tio på förmiddagen. Vid åttasnåret iaf. Ja... det blir bra! Nattinatt på er därute, må drömmarna vara söta.
Jag behöver terapi
Jag är JAG! Jag är BRA! Jag ÄR!
Jag ÄR mer än vad jag tror att jag är och jag KAN mer än vad jag tror att jag kan. Jag har bestämt mig för att börja i terapi, ja, så fort min ekonomi tillåter. Jag ska tamejsjutton skaffa MEJ hjälp till att nysta upp mig själv och ta reda på vem jag är. Jag inser det.... jag behöver hjälp!! Och jag tänker INTE skämmas för att jag talar om det!
Jag har en stor käft - så allt får rum
Idag var en kompis här och hon hade med sig kebab som vi smaskade i oss innan vi satte på en film med Jessica Alba. Vi var helt överens om att hon minsann är en tjej som fått allt utseende som en annan inte har. Lyxigt... Hur kan man bara födas och bli så snygg? Somliga har tur? Nåja, jag ska inte klaga... jag är väl ingen fetknopp direkt som inte orkar röra på mig, och heller ingen anorektiker, för jag älskar mat. Ibland tror jag minsann att jag älskar godis mer än jag älskar mat.
Det verkar ha blivit en tendens till att äta väldigt mycket choklad igen - något jag nästan hade lyckats bli av med. Alltid har jag varit en sucker för choklad i alla former. När det kommer till choklad har jag extremt svårt att stå emot. Hemligheten med att jag inte blir tjock? Tja-aa... äter jag choklad blir jag ju mätt, och det betyder att jag inte äter så mycket av allt det andra jag egentligen borde äta. T ex frukt och grönsaker och sallad... Well, erkännas ska att grönsaker å sånt är väl inte det högsta som står på min lista till middag. Jag är en kött- och potatismänniska! Ingen vegetarian direkt. Jag är nog den ohälsosammaste personen jag vet om jag ska vara ärlig. Riktigt vidrig är jag, åtminstone om man ser till godis-sidan. Så se upp där ute, för rätt vad det är har jag snott din påse med godis!!!
Jag har hopp
Jag mår rätt så bra idag. Jag ligger i sängen med laptopen på täcket och katten är jämte mig och ligger och tvättar sig fin inför nattens sömn. Jag är rätt så glad idag. Ett litet hopp om framtid finns ändå, sen vet man ju aldrig på förhand hur det ska gå. Går det att lösa? Är alla hinder överstigbara? I mitt hjärta önskar jag....
Det är sent, igen, och mina ögon är trötta. Känner mig rätt sliten och hängig och grå. Gammal kanske är rätt ord då? Näe.. jag har mått rätt så bra idag. Jag ringde om det där jobbet jag sökt, och det lät ganska så positivt i andra änden. Jag är livrädd för att söka jobb, visste ni det? Nej, det visste ni kanske inte. Trodde ni kanske inte egentligen. Ni trodde säkert jag var rätt så självsäker och så, men jag är inte det. Jag har dålig självkänsla tycker jag själv, lite tro på mig själv, speciellt vad det gäller arbete. Kanske det är så för att jag haft två jobb och inte fått stanna kvar efter provanställningen. Kanske det är för att jag är så pass gammal och inte har så mycket med mig i bagaget. Jag tycker alltid jag gör dåligt ifrån mig på intervjun, även om det kanske inte är så. *pust* Jag borde gå en kurs i att lära mig att bli mer självsäker när det gäller att promota mig själv. Ibland kan jag, men för det mesta känns det som att jag inte kan.... Jag antar att det där är nåt jag får träna på, för det är ju inget jag bara blir bättre på, bara sådär.....
Jag har en plan! Och den ska jag presentera sen för nån... kan ni hålla tummarna för mig?
En ny dag
I förrgår natt blev det ett långt brev via mailen till honom. Igår kom han hem utan att säga något om det, men det kan ju ha varit för att han faktiskt inte läst det. Så när denna dagen tog sin början och jag gick ut för att kolla min mail, fanns det där!! Svaret! Med blodet pulserande i mina ådror, ett nervpirr i min kropp och önskan om ett svar i mitt hjärta, öppnade jag svaret. Svaret på min fråga om det var helt slut, om han kunde tänka sig alternativ, som t ex att vara särbos, flickvän-pojkvän? Jag frågade om hans tro och hopp om oss var helt borta ur hans hjärta. Han säger nämligen att han har känslor kvar för mig. Så länge det är så kan mitt hopp inte dö ut och jag famlar efter strået som skall vara min överlevnad. Svaret jag fick var att han inte tänkt i dom banorna...
Inom mig finns hoppet kvar nånstans. Det är så mycket som spelat in för oss, ibland känns det som att det bara varit ren otur här hos oss. Nåväl, jag ska inte klaga... alla förhållanden har sina problem. Det gäller ju att man löser dom - tillsammans.
Överskriden gräns
Mitt motto har fått se sina gränser tänjas till den grad där det nästan förfallit som motto. Oförskämt!
"Det löser sig alltid"
Håll i sig kära motto, vi överlever den här dagen också. Om du håller mig om ryggen ska jag göra samma sak för dig. Om vi, tillsammans, kan kämpa oss igenom det här, ska du för evigt vara min vän, och jag din.
Daddy'O
I min familj har vi aldrig varit så duktiga på att kramas överhuvudtaget. Det kanske är därför jag har svårt att kramas när jag träffar kompisar. Fast jag VILL så gärna kramas. Ge kramar och få kramar. För jag är rätt go egentligen, under skalet som ibland kan te sig lite hårt för de som inte känner mig. Många som träffar mig tillfälligt tror att jag är en tuffing, svår att komma nära inpå. Det var faktiskt en som sa så till mig på den nyårsfesten jag var på. Att jag hade ett hårt skal. Jag har inte det, fast det kommer fram ibland när jag blir sårad, då sluter jag mig inom mig själv och jag vill inte komma fram igen.
Det finns ingen att krama... ingen som sitter med mig i soffan och bara myser... det finns ingen pojkvän mer, som gör så att mitt hjärta lyser... Jag önskar att jag kunde släppa honom bara. Jag önskar mig lugn i kroppen och ro i hjärtat.
Jag önskar jag hade någon att krama!
En hjälpande skrift
Lusten att skrika, skriiiiiiiiiiiiiiiiiika har funnits inombords länge nu. Jag vill ställa mig mitt ibland folk och bara fullkomligt skrika:
Vad jag HAAAATAR världen! Vad jag HAAATAR mitt liv! Vad jag hatar mej!
Bli min kompis igen.. jag vill bli min egen kompis... det känns som att det var jag som gjorde det här mot mig själv.
DONK - DONK - DONK
Jag är trött - vet inte längre vad som är rätt och fel
Jag är trött - trött på att försöka mer
Jag är trött - vill inte vara mig själv
Jag är trött - kan jag få någon annans skor?
Jag är trött - på att älska förgäves
Vilse i pannkakan
VARFÖR har jag gått fel och tagit den mörka vägen istället för den ljusa? I mitt liv väljer jag tydligen alltid fel väg, det verkar vara ett bestående val som återkommer med jämna mellanrum. Vad ska jag göra för att bryta ljuset i prisman, så jag kommer till den ljusaste punkten som lyser upp i mitt liv? Var ÄR min ljusa punkt? GE HIT!
Jag trodde jag funnit den, men den gjorde som räven, och slank ur näven. Mitt framför näsan, mitt på ljusa dan, bara tokdog den. PUFF! POFF! Häck-väck! All gone!