Puff EYE
Känner mig så jäkla bedrövad...
Ögonen gör ont! Dom är puffiga av all gråt från igår. Det kändes som att jag grät mitt blod ur min kropp igår. Det gjorde så ont, SÅ ONT! Jag har aldig upplevt fysisk smärta över att ha blivit sårad av den jag älskar, men nu vet jag hur det känns. Det gör ont i magen. Det gör ont i kroppen. Det gör ont, så förbannat ont i hjärtat. Det känns som att det aldrig ska försvinna, det känns som att det aldrig ska bli bra. Det har gått strax över två månader nu och det känns inte ett dugg bättre än det gjorde då. Jag är så ledsen.... så ledsen så det går inte att beskriva.... Det är svårt att försöka vara positiv, svårt att försöka se något positivt i vardagen just nu. Jag ser bara hinder i min väg... ett ensamt liv... utan honom.
SängDJÄVUL!
En 120-säng, en SULTAN från IKEA. Säkert värd hela 2000 spänn med madrass å allt. Förbannade jävla säng. Jag HATAR DEN! 160-sängen vi köpte tillsammans för över 20000 SEK har gjort som han... flyttat in i huset! F-N! JAG HATAR DEN!!!!
JAG VILL INTE separera!
JAG VILL INTE LÄMNA HONOM! Varför kan han inte FATTA det?
Mitt liv är numera VÄRDELÖST! Förbannade jävla asliv jag inte ens bett om att få!
AAAS!!!
Jag är så jävla förbannad!!!
Jag känner mig
SVIKEN, LURAD och BEDRAGEN
Jag är dumpad sen några månader tillbaka och jag är inte på långa vägar ens i närheten av att komma över det. Det värstaste av allt är att jag älskar honom. Han älskar inte mej. Fråga mej inte vad som hände. Det var väl lite knöligt från och till under 2007, men jag trodde inte att han skulle ge upp och sen en vacker dag bara blurpa ut; Jag älskar dej inte mer!
PISS!!!!
Jag känner mig så lurad. Jag är fan ingen ung tjej längre som längtar efter att gå på dejter med killar för att eventuellt hitta mannen i min dröm, mannen i mitt liv.
JAG HAR REDAN HITTAT HONOM!!
Så känns det iaf. Jag har varit i flera olika stadier nu, där jag upplevt förlorad kärlek, hat mot alla efterkommande ladies i hans liv, ångest, lust att ta död på mig själv, i början förnekelse, sedan insikt och acceptans. Jag HATAR att han lämnat mig. Jag gråter min själ ur min kropp. Jag VILL INTE lämna honom och ändå är jag tvungen. Han älskar mej inte. Vore jag en häxa hade jag förtrollat honom, en gång i tiden gjorde jag det, men förtrollningen har släppt och nu står jag ensam, utan honom.
