GriGri ~

I min kropp bubblar det just nu. Det bubblar kolsyrebubblor av fantan jag drack till filmen - nej, det bubblar bubbelbubblor som det gör när man är kär. Det bubblar i min kropp. I mitt hjärta och i min hjärna - som egentligen borde säga stopp. Det finns fortfarande lite hopp.

Ikväll bakade jag en chokladkaka, mmm... den blev jättegod. Jag delade med mig och lät min älskade smaka, vi har ofta samma tycke och smak vad det gäller mat. Jag delade filmen också med honom, i varsin ände på soffan vi satt. Filmen var lite töntig - Eragon var det som red på sin drake, men nånstans kändes det som att storyn var lite lam - och han lärde sig allt väldigt fort. Nej, det var inte den bästa fantasy-filmen jag sett, men okej, nu har jag sett den.

Hoppet ligger i det här. Jag är kär. Och min älskade har bjudit med mig för att göra något roligt, datumet är dock detsamma som något annat jag ser som extremt roligt och något jag gärna vill göra. Jag sa att det kanske var ett dumt datum - ty någonstans där ska jag ju flytta också. -Ja-aa, säger min älskade, vi får väl prata om det där, och hur vi ska göra.

Är jag dum? eller anar jag en skymt av... kanske, kanske... ? Måhända jag tolkar in för mycket. Men han lade sin hand på min... han lade sin hand på min...


Det är jag Gud. Igen. SNÄLLA, låt min raring hitta tillbaka till mig. Låt oss tillsammans klara det här och jag lovar.... jag lovar... Jag ska aldrig mer ta honom för givet, aldrig mer ta oss för givet. Varje ny dag ska vara en ny dag, full av liv och kraft, och önskan om ett bättre liv. Ett bättre liv för honom, ett bättre liv för mig. Och ett bättre liv för oss, tillsammans.