GriGri ~

Jag vaknade med den nya dagen i min hand. Sakta öppnade jag handen för att se om min nya dag innehöll några ljusglimtar. Sakta, sakta.... och faktiskt att den kanske gör det ändå!?
I förrgår natt blev det ett långt brev via mailen till honom. Igår kom han hem utan att säga något om det, men det kan ju ha varit för att han faktiskt inte läst det. Så när denna dagen tog sin början och jag gick ut för att kolla min mail, fanns det där!! Svaret! Med blodet pulserande i mina ådror, ett nervpirr i min kropp och önskan om ett svar i mitt hjärta, öppnade jag svaret. Svaret på min fråga om det var helt slut, om han kunde tänka sig alternativ, som t ex att vara särbos, flickvän-pojkvän? Jag frågade om hans tro och hopp om oss var helt borta ur hans hjärta. Han säger nämligen att han har känslor kvar för mig. Så länge det är så kan mitt hopp inte dö ut och jag famlar efter strået som skall vara min överlevnad. Svaret jag fick var att han inte tänkt i dom banorna...

Inom mig finns hoppet kvar nånstans. Det är så mycket som spelat in för oss, ibland känns det som att det bara varit ren otur här hos oss. Nåväl, jag ska inte klaga... alla förhållanden har sina problem. Det gäller ju att man löser dom - tillsammans.