GriGri ~

Tja-aa... vad ska man säga? Det går framåt i mitt liv. Utbildningen på jobbet tuggar på och jag trivs. Mycket bra. Letandet efter ett eget litet kryp-in fortsätter och i helgen som kommer ska jag se på ett hus igen. Nu har jag sett på tre hus sedan jag började leta och det känns iallafall bra att inte känna sig superstressad. Det är ju meningen att jag ska bo i det där huset ett tag hade jag tänkt. Huset jag ska se på nu, ser rätt lovande ut på bild. Det gör tomten med. Tyvärr är väl inte läget det allra bästa. Hela 47km från Östersund. Men verkar det bra med tanke på hur jag kan träna djuren och så, så ska jag allvarligt ta mig en funderare, om det känns rätt alltså. Bara bilden på huset kändes rätt, TROTS att huset var gult. Så det känns ju lite skumt. Vi får väl se hur det känns när jag vandrar omkring därinne och ute. Spännande!

Ja, vad händer annars hos mig?
Ja, inte mycket. Känns tomt att inte ha min sambo längre. Konstigt att vara på ett helt annat ställe, i ett helt annat hus. Jag har så mycket att göra att jag knappt hinner känna efter hur mycket jag faktiskt saknar Småland och honom.... men när jag väl gör det.... jaa... då känner jag hur tomt det känns inuti min bröstkorg, tomheten i mitt hjärta. Glädjen som är borta.... som är kvar i Småland, hos honom.....

Det är så konstigt. Det har hela tiden känts som att det här bara är tillfälligt. Som att en dag kommer jag att vara tillbaka i Småland, hos han jag älskar, och vi ska vara med varandra, som vi alltid varit. Jag vet ju med mig att det inte kommer att bli så, men det är som att mitt hjärta inte vill hänga med. Jag drömmer mardrömmar om honom, att han är med andra tjejer... att jag är så svartsjuk så det finns inte. Jag saknar honom.