GriGri ~

Det var länge sen sist men i morse vaknade jag upp på diagonalen. Det brukade jag alltid göra när jag var singel, men aldrig som sambo. Det tog några veckor för min kropp att anpassa sig till att sova själv, men nu verkar den ta för sig av hela 120 centimers bädden, så mycket den vill. Jag gillar det inte det minsta. Jag ser inte fram emot att gå och sova, ensam - ja, med katten som sällskap förstås. Det är en väldigt trevlig katt faktiskt. Hon ser ut som ett hängbuksvin och hon äter sannerligen som en gris, därav utseendet kan jag tänka. Min pojkvän.. jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla honom ännu. Jag är inte riktigt på det klara vad som händer med oss. Det är en gåta just nu. Jag bor här - i ena huset - och han bor där - i det andra huset. Jag ser knappt skymten av honom, för han jobbar konstant, kommer hem efter nio på kvällarna. Jag hade bjudit in honom till film igår kväll, men han blev så sen att han inte hann. Så jag väntade med filmen till idag, men återigen hade han mycket att göra på jobbet - hemma runt klockan tio. Och jag fick ett sms. Det stod att om jag ville ha en kram så fanns han här. Det sms:et betyder en hel del för mig. All kommunikation med honom betyder mycket för mig. Jag saknar honom så mycket och att inte ens få vara nära honom längre gör att jag känner mig halv. Det var t om bättre när vi bodde i samma hus, även fast han gjort slut. Men då fick jag känna hans doft, titta på honom i smyg och insupa varje ögonblick jag kunde av min älskades uppenbarelse. Det är sannerligen inte lätt det här. Men nyttigt kanske. Nu har jag i varje fall bjudit in till en film i helgen, och jag sa att vi kanske kan ta den där kramen då. Jag hoppas att han vill, hoppas ni med, så kanske min önskan slår in. På fredag eller lördag blir det film!