GriGri ~

Jag vågar knappt ens tänka tanken. Jag vill egentligen inte säga det högt. När den passerar i mitt huvud dyker tårarna upp och hjärtat hoppar över flera slag. Trots allt... allt som hänt, så älskar jag honom än. Jag vill inte lämna honom! Jag vill inte lämna mitt hem! Jag kan inte låta bli att gråta, fastän att jag inte vill. Det går inte att låta bli. Hur mycket jag än kan försöka förklara, går det ändå aldrig riktigt att förklara hur det känns.

Hur känns det att ge upp den man älskar? Att vara tvungen att gå?


Vi pratar inte längre med varandra... det är få ord vi säger till den andre. Allt jag vill göra är att krama, hålla om honom, säga honom att jag älskar honom och vill vara med honom för resten av mitt liv. Men jag får inte! Jag måste vara tyst. Jag måste vara tyst.......