- på kontot
FAN vad jag känner mig lycklig! *NOOOOT*
Fy fan, det är första gången på hur många år som helst jag får minus på mitt konto. Det känns för jävligt... Och i morgon måste jag ta en hund till veterinären. Bara besöket kostar femhundra spänn. Det är PRECIS vad jag inte har pengar till, men jag måste gå, det är såklart hunden jag ska sälja också. Så typiskt!
Idag är en solig dag och jag har varit ute. Men jag känner mig inte lycklig för det. Det känns som att jag bara vill lägga mig ner i sängen och gråta ihjäl mig. Allt känns så jäkla lönlöst! Allt känns så jäkla meningslöst. Jag försöker hålla humöret uppe, men förlåt mig, för jag klarar inte det. Jag har ingenstans att bo, mina hundar har ingenstans att bo snart. Jag har inte ens sextusen kronor i månaden att leva på och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska klara att hitta någonstans att bo utan pengar, och jag är helt hopplös pessimist och tror att jag inte ska få något jobb. Det känns som att jag gett upp för länge sen och bara väntar på att något ska hända så jag kan försvinna härifrån.
Eftersom jag inte har några pengar har jag inte råd att åka någonstans. Bensinräkningen från semestern ska komma, hundmaten är snart slut och räkningar från CSN ska betalas och jag måste sluta ringa på min mobiltelefon, för den räkningen ska en dag också komma. Jag ser inget ljus i slutet på tunneln! Jag ser bara mörker!
Jag känner mig så hopplös. Ensam och liten. Ensam och övergiven. Oälskad.
Jag får nog sälja mina hundar. Jag kommer att bli skuldsatt upp över öronen känns det som, för att jag inte får ett jobb så jag kan betala mina räkningar och ha någonstans att bo.
Alla säger att det löser sig. HUR FAN DÅ???
Får jag inte ett jobb, så löser det sig fan inte alls det. Jag blir så jävla trött på att alla är så jäkla optimistiska. Det är klart - NI sitter ju inte i min sits, så det är klart att det är lätt att säga så. Jag vill tro likadant, men nånstans kan jag inte hitta min positiva sida. Även om det låter så på mig ibland, så ljuger jag. Jag ljuger så bra!
Fy fan, det är första gången på hur många år som helst jag får minus på mitt konto. Det känns för jävligt... Och i morgon måste jag ta en hund till veterinären. Bara besöket kostar femhundra spänn. Det är PRECIS vad jag inte har pengar till, men jag måste gå, det är såklart hunden jag ska sälja också. Så typiskt!
Idag är en solig dag och jag har varit ute. Men jag känner mig inte lycklig för det. Det känns som att jag bara vill lägga mig ner i sängen och gråta ihjäl mig. Allt känns så jäkla lönlöst! Allt känns så jäkla meningslöst. Jag försöker hålla humöret uppe, men förlåt mig, för jag klarar inte det. Jag har ingenstans att bo, mina hundar har ingenstans att bo snart. Jag har inte ens sextusen kronor i månaden att leva på och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska klara att hitta någonstans att bo utan pengar, och jag är helt hopplös pessimist och tror att jag inte ska få något jobb. Det känns som att jag gett upp för länge sen och bara väntar på att något ska hända så jag kan försvinna härifrån.
Eftersom jag inte har några pengar har jag inte råd att åka någonstans. Bensinräkningen från semestern ska komma, hundmaten är snart slut och räkningar från CSN ska betalas och jag måste sluta ringa på min mobiltelefon, för den räkningen ska en dag också komma. Jag ser inget ljus i slutet på tunneln! Jag ser bara mörker!
Jag känner mig så hopplös. Ensam och liten. Ensam och övergiven. Oälskad.
Jag får nog sälja mina hundar. Jag kommer att bli skuldsatt upp över öronen känns det som, för att jag inte får ett jobb så jag kan betala mina räkningar och ha någonstans att bo.
Alla säger att det löser sig. HUR FAN DÅ???
Får jag inte ett jobb, så löser det sig fan inte alls det. Jag blir så jävla trött på att alla är så jäkla optimistiska. Det är klart - NI sitter ju inte i min sits, så det är klart att det är lätt att säga så. Jag vill tro likadant, men nånstans kan jag inte hitta min positiva sida. Även om det låter så på mig ibland, så ljuger jag. Jag ljuger så bra!
Kommentarer
Trackback
